Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRAT pira4t, sbst.1, om person m., om skepp r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. PIRATA, sbst.
Ordformer
(pijrat 1698. pirat 1644 osv. pirata 1625 (: Dünkerkerpirata))
Etymologi
[jfr dan. o. t. pirat, eng. o. fr. pirate; av lat. pirata, av gr. πειρατής, till πειράω, jag försöker, angriper, rotbesläktat med FARA, v.2]
1) sjörövare; stundom äv.: sjörövarfartyg; förr äv.: kapare (som opererade med myndighets medgivande l. på dess uppdrag, särsk. under krig). Någre .. skepp .. som ginge i siöen att convoyera våre skep för pirater och siöröfvare. RP 10: 597 (1644). Så måste allenast att hindra Fiendens pirater städss någre skepp gåå. HSH 2: 126 (1657). Bengtsson Filippin. 54 (1942). jfr (†): En Dünkerkerpirata (dvs. sjörövarskepp l. kapare från Dunkerque). HT 1920, s. 103 (1625). särsk. bildl. En pirat bland qvinnor. Ridderstad Samv. 3: 283 (1851).
2) [jfr motsv. anv. i d., eng. o. fr.] (i sht om utländska förh.) bokförläggare l. dyl. som ger ut översättningar av ett l. flera litterära värk utan författarens l. rätte utgivarens tillstånd; äv. i fråga om musikaliska värk. Wägner Lagerlöf 2: 162 (1943).
Ssgr (i allm. till 1): PIRAT-BRIGG. Hornborg Segelsjöf. 438 (1923). —
(2) -EDITION. (i sht om utländska förh.) jfr -upplaga. SvD(A) 1946, nr 186, s. 3. —
-FARTYG~02 l. ~20. Trolle Duvall 2: 178 (1875). —
-FLAGGA, r. l. f. om (svart) flagga (med en dödskalle o. korsade benknotor) förd på piratfartyg. WoJ (1891). —
-NÄSTE. jfr näste, sbst.4 2 b. Trolle Duvall 2: 189 (1875). —
-SKEPP. —
(2) -UPPLAGA~020. (i sht om utländska förh.) obehörigt utgiven upplaga av ett litterärt (l. musikaliskt) värk. NordT 1894, s. 239. —
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. särsk.: sjöröveri. VFl. 1918, s. 21.
Avledn.: PIRATERI0104, n. [jfr t. o. fr. piraterie] (numera bl. mera tillf.) till 1: sjöröveri; förr äv.: kaperi. Är .. bäst att .. sökia incommodera fienden med piraterie. HSH 2: 124 (1657). NFMånKr. 1938, s. 582. GbgP 1951, nr 288, s. 9.

 

Spalt P 944 band 20, 1953

Webbansvarig