Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRK pir4k, sbst.1, starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter äv. PERK pær4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(perk 1924 (fr. Bohusl.). pirk (-ck) 1845 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pirk, perk; till sv. dial. pirka (se PIRKA, v.2), l. ombildn. av PILK, sbst.1 (gm inflytande av nyssnämnda verb l. gm dialektal växling av l o. r)]
fisk. pilk (se PILK, sbst.1). Ekström AfhFiska 29 (1845). Pirk, är en .. tennskifva af 4—6 tums längd. Därs. 124. Ekman NorrlJakt 319 (1910; fr. Hälsingl.). SkrGbgJub. 19: 229 (1923). Ericson HbAmatFisk. 56 (1941). — jfr TENN-PIRK.
Ssgr (fisk.): PIRK-MÅTT. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) ett slags form av trä vari gjutas pirkar av tenn l. bly. SkrGbgJub. 19: 259 (1923; fr. Bohusl.). —
-SNÖRE. [möjl. till pirka, v.1] rev till pirk. SkrGbgJub. 19: 230 (1923). —
-SPÖ. [möjl. till pirka, v.1] (tillf.) pimpelspö. Schröder Fiske 41 (1900).

 

Spalt P 945 band 20, 1953

Webbansvarig