Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRKA, v.2 -ade. vbalsbst. -NING (Fröding ESkr. 2: 108 (1893)).
Etymologi
[sv. dial. pirka, perka, peta, sakta riva, pilla, syssla med småplock, motsv. d. pirke, pilla m. m., nor. pirka, gräva smått m. m.; besläktat med PIRRA, v.2]
(†) peta, pilla; göra små rörelser; äv. i uttr. pirka sig någonstädes, peta sig någonstädes. Gör .. (hornskivan) så spetsig, att mellan de tänder som värka, så länge kan pirkas, att hela skifvan blir öfverallt blodig. KronobgLT 1838, nr 8, s. 4. Professorn .. (har) glömt sig därhän att han .. ofta pirkat sig i örat. Fröding ESkr. 2: 107 (1893).

 

Spalt P 946 band 20, 1953

Webbansvarig