Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRLA pir3la2, v. -ade.
Etymologi
[sannol. ljudhärmande; jfr sv. dial. pirla, porla (Finl.), sippra (Smål.), ävensom pirra, kvittra, knarra m. m. (jfr PIRKA, v.3, PIRRA, v.1)]
(föga br.) om läte hos ett visst slags sångfåglar; anträffat bl. i p. pr. Pirlande läten. Vi 1947, nr 39, s. 6.

 

Spalt P 947 band 20, 1953

Webbansvarig