Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PISSASFALT, r. l. m.
Ordformer
(pis- 1837—1852. piss- 1788—1871. äv. -asph-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pissasphalt, fr. pissasphalte; av lat. pissasphaltos, av gr. πισσάσφαλτος, halvflytande asfalt blandad med tjära, av πίσσα, beck, tjära (besläktat med lat. pix o. BECK), o. ἄσφαλτος, asfalt (se ASFALT). — Jfr PITTAKALL]
(†) miner. (i naturen förekommande) blandning av asfalt o. beck (l. bärgolja); äv. om asfalt i runda kulor l. droppar. Rinman 1: 122 (1788). Linderholm 1: 134 (1802). Dalin (1871).

 

Spalt P 961 band 20, 1953

Webbansvarig