Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PISSOAR pis1ωa4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet -oir. -oar 1880 osv.)
Etymologi
[av fr. pissoir, till pisser (se PISSA)]
(i fackspr. o. vard.) i sht på offentliga platser, järnvägsstationer o. annorstädes där ett större antal människor uppehålla sig på avstånd från hemmet: bekvämlighetsinrättning där manspersoner kunna kasta vatten; särsk. dels om kur (utan tak) utomhus, dels om särskilt inrättad avdelning på toalett o. dels om pissoarstall (med tillbehör). Ekbohrn (1868). Fogelström Vakna 74 (1949).
Ssgr (i fackspr.): PISSOAR-SKÅL. vid vägg i bekvämlighetsinrättning: mer l. mindre skålformigt kärl av porslin l. dyl. i vilket man urinerar. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 234. —
-STALL. vid vägg i bekvämlighetsinrättning: vertikalställt, (grunt) rännformigt stycke av porslin mot vilket man urinerar. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 236.

 

Spalt P 961 band 20, 1953

Webbansvarig