Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJÅL pjå4l, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) pjål, pjunk, jämmer; jfr sv. dial. pjåla, pjala, jämra sig m. m.; jfr äv. sv. dial. (Norrl.) tjål, gnäll, jämmer, samt PJUNK; av ljudhärmande urspr.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) pjunk, jämmer, gnäll. Maten är uslare än förleden sommar. Nu torde du rätt nu bli ledsen öfver mitt pjål. JSvedbom (1799) hos Dahlgren Släktprof. 1: 53.

 

Spalt P 988 band 20, 1953

Webbansvarig