Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJÄTT, sbst.1, m. l. r.
Ordformer
(pjett)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) pjätt, hare; jfr sv. dial. pjätt, litet barn, liten hög av gödsel. Sannol. samhörigt med PJÄTT, sbst.2, o. PJÄTTA]
(†) hare. Holmberg Bohusl. 2: 28 (1843; fr. Bohusl.). SKL (1848; fr. Bohusl. o. Dalsl.).

 

Spalt P 993 band 20, 1953

Webbansvarig