Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLAFOND plafoŋ4d, stundom med mer l. mindre genuint fr. uttal (plafå´ng Andersson (1845, 1857); plafå´nngd Dalin), r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er ((†) -s Tersmeden Mem. 2: 213 (1736), SvMerc. 1765, s. 465).
Ordformer
(bla- 1736. pla- 1752 osv. plat- 1740—1868. plats- 1797. platt- c. 1795. -fon 1736 (: blafons, pl.). -fond 1740 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. plafond; av fr. plafond, av ä. fr. platfond, av plat, jämn (se PLATT), o. fond, grund, botten (se FOND). — Jfr PLAFONNERA]
1) byggn., konst. ett (med stuckatur l. målningar o. d.) dekorerat, i allm. platt innertak i ett rum; stundom med tanke enbart på den av stuckatur o. d. omramade, plana del som är avsedd att prydas med målningar o. d. Tersmeden Mem. 2: 213 (1736). Den stora matsalen uppe på andra våningen (på Sturefors) med sin praktfulla plafond. Böök ResSv. 104 (1924). Takets mittparti upptogs av en mycket stor odekorerad plafond. Fornv. 1945, s. 332.
2) (numera bl. tillf.) konst. plafondmålning. CAEhrensvärd (SVS) 1: 93 (1782). Platsfonden i sjelfva taket föreställer en Gudasamling. JournSvL 1797, s. 173. SvFolket 5: 342 (1939).
3) (†) byggn. undre delen av en taklist l. av ett annat utsprång i ett rum. König Mec. 66 (1752). Sturtzenbecher (1805).
Ssgr: (1, 2) PLAFOND-DEKORATION. byggn., konst. vanl. konkret. Böttiger Drottnh. 23 (1889). —
(1, 2) -MÅLERI. [jfr t. plafondmalerei] konst. gren av målarkonsten som sysslar med plafondmålning. Tikkanen Konsth. 258 (1925). —
(1, 2) -MÅLNING. byggn., konst. målning på plafond; vanl. konkret. Thomée IllSv. 53 (1866; konkret). —
(1, 2) -PÄNSEL. (i fackspr.) takpänsel. HantvB I. 1: 272 (1934). —
(jfr 1) -TAK. byggn., konst. 1MinnNordM III. 1: 6 (1881).

 

Spalt P 1003 band 20, 1953

Webbansvarig