| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLAGG plag4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
1) klädespersedel; företrädesvis om större klädespersedlar (t. ex. kappa, kavaj, byxor, kjol, underkläder), endast mera tillf. om andra, mindre föremål som höra till klädedräkten. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643; i bild). Stolts rock är blodig, det fordras mod / Att dra det plagget uppå. Runeberg 5: 97 (1860). De .. intima plaggen. Linder Sällsk. 146 (1918). — jfr BARN-, FOT-, KLÄDES-, KVINNO-, LINNE-, MANS-, SKO-, UNDER-, UNIFORMS-, VINTER-, YTTER-, ÖVER-PLAGG m. fl. — särsk.
a) (†) i sg., koll.: kläder. Om klädernes skapnad och färgen på alt vårt plagg måste vi fråga Moden. Dalin Arg. 1: 251 (1754).
b) i utvidgad anv.; i ssgn SÄNGKLÄDES-PLAGG.
c) (†) bildl.: klädnad, förklädnad. Orsaken .. hvarföre enahanda Sjukdom sig, vnder åtskilliga Larvor eller Plagg, förborgar. Aken Reseap. 197 (1746).
2) (†) om kvinna (som man icke kan l. bryr sig om att närmare karakterisera); företrädesvis starkt nedsättande; jfr PERSEDEL 6, STYCKE. Et styggt plagg. Lind 1: 1557 (1749). Jag önskade at Ammor aldrig blifvit skapte, det är väl de onödigaste plagg tycker jag. Amman 74 (1756). Dalin FrSvLex. 2: 297 (1843).
Spalt P 1004 band 20, 1953