Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLAPPRA plap3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. plapre, lt. plappern; av t. plappern (jfr t. plappen, ävensom fht. blebbezen); ljudhärmande bildning; jfr BLADDRA, BLATTRA, PLADDRA]
(vard., mera tillf.) tala (entonigt) utan att göra uppehåll o. utan att tänka, prata l. pladdra enfaldigt l. tanklöst; jfr PLADDRA, SLADDRA. En ändlös ström av glatta, heta och plapprande blondiner. Bengtsson Linklater JuanAmer. 134 (1931).
Särsk. förb. (vard., mera tillf.): PLAPPRA FRAM10 4. rabbla upp (utanläxa, böner o. d.). Late munkar .. plappra, tanklöse, fram sina böner. Wallin Bref 141 (1847). Därs. 218 (1849). —
PLAPPRA PÅ10 4. prata på (snabbt o. utan att låta hejda sig), pladdra på. Wester Reymont Bönd. 4: 44 (1924).

 

Spalt P 1064 band 20, 1953

Webbansvarig