| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLASK plas4k, interj.
återgivande plaskande ljud (se PLASKA 1 c, 2 a). Sjöberg FörslSAOB (1815); möjl. till PLASK, sbst. (Soldaterna) framtåga plask! dask! i ler. Sjöberg Irving BrMust. 23 (1827). Snart sade det (vid rodden): plask, plask, plask! Knorring Qvinn. 3: 77 (1836). Plask! — fick hon sig en smällkyss, hon också. Bergman Bekant. 16 (1917). Plask, plask lät det, då regnet droppade in i rummet. Grip IndFolks. 36 (1924). — särsk. övergående i adverbiell anv., i sådana uttr. som slå l. falla plask (e)mot ngt, slå l. falla med ett plaskande ljud mot ngt, slå l. falla mot ngt, så att det säger plask; jfr PLADASK. När vågen slog plask emot ryggen. Geijerstam MPojk. 123 (1896). Den retoriskt utsträckta handen föll plask mot låret. Bergman Kerrm. 18 (1927).
Spalt P 1064 band 20, 1953