| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLASTICITET plas1tisite4t, äv. 0104, r. l. f.; best. -en.
egenskapen att vara plastisk; särsk.
1) till PLASTISK 1; nästan bl. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. PLASTISK 1 slutet; särsk. om egenskap hos framställning i tal l. skrift l. hos bild l. figur i dylik framställning o. d., motsv. PLASTISK 1 b. Phosph. 1810, s. 313. Upplysningen .. fordrade bildens plasticitet, formens åskådlighet. Ljunggren SAHist. 1: 263 (1886). Lindblom Rokokon 200 (1929).
2) till PLASTISK 2: formbarhet; eftergivlighet, mjukhet, böjlighet. OTorell hos Holmström Skån. IV (1865). Lerornas mest karakteristiska egenskaper äro .. deras plasticitet. LAHT 1911, s. 133. HbSkogstekn. 106 (1922). särsk. mer l. mindre bildl., motsv. PLASTISK 2 slutet; särsk. (biol.): egenskapen l. förmågan att (lätt) kunna anpassa sig efter skilda yttre förhållanden o. livsvillkor, anpassningsförmåga. Minnets plasticitet. Verd. 1884, s. 83. Ljungens stora plasticitet. Ymer 1909, s. 326. Gadelius Själsl. 1—2: 76 (1921).
3) (†) till PLASTISK 4 b, = BILDNINGSDRIFT 1 a; äv. (bot.) om egenskap l. förmåga hos växtsaft att kunna uppbygga l. bilda organisk vävnad l. att kunna ombilda sig o. anta olika form (särsk. gm att koagulera); jfr 2 o. PLASMA, sbst.1 2. Fries BotUtfl. 1: 270 (1843). Trana Psych. 1: 44 (1843).
-GRÄNS. gräns (se d. o. 2) vid vilken plasticiteten upphör; särsk. i fråga om lera o. d. med tanke på olika vattenhalt. Övre l. nedre plasticitetsgräns, om dylik gräns hos lera o. d. vid hög resp. låg vattenhalt (varvid plasticiteten upphör, om vattenhalten ytterligare ökas resp. minskas). TLandtm. 1910, s. 129. —
Spalt P 1073 band 20, 1953