| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLASTISK plas4tisk, adj. -are (föga br., Östergren (1935). Anm. Gradförhöjning uttryckes vanl. gm förb. med mera, mest). adv. -T.
1) som utgör l. tillhör l. har avseende på plastik (se d. o. 1); särsk. om konstvärk, ornament o. d.: framställd medelst plastik, modellerad l. skulpterad o. d. Målarekonsten (uttrycker) vida mer och mångfaldigt det inre, än den plastiska konsten förmår. Geijer I. 3: 415 (1817). Plastiska arbeten i vax. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 35. Det romanska ornamentet är antingen måladt eller plastiskt framstäldt. Hahr ArkitH 184 (1902). GustStil 70 (1926). — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3—5); särsk. dels (om uppfattning, åskådning, känsla o. d.): som röjer l. visar sinne l. läggning för plastik, dels (särsk. om form l. egenskap l. bildframställning o. d.): som lämpar sig för l. ger intryck av l. påminner om plastik l. modellerat l. skulpterat arbete l. med dylikt (konst)värks (lugna) skönhet l. linjer o. d. (ofta med bibegrepp av l. huvudsaklig tanke på mjukt avrundad l. uttrycksfull form); stundom: skulptural; äv. allmännare: som utövar l. visar l. har avseende på danande l. formande (särsk. bildframställning); (bild)skapande; som har avseende på utformning (i tre dimensioner). Plastisk anatomi (konst.), om de delar av människokroppens anatomi som ha betydelse för konsten, anatomi avsedd l. framställd för konstnärer, konstanatomi. Höijer 2: 378 (c. 1808). (Guds tankar) måste tänkas såsom alltid plastiska eller skapande. Atterbom PhilH 249 (1835). Det var .., vid Göthe- och Schillerstatyn, en svår uppgift att rycka tvenne så stora män af föga plastisk kroppsform till hvarandras sida. Estlander KonstH 366 (1867). Den lätta plastiskt fallande dräkten (hos grekerna). Rydberg DSkön. 245 (1889). (Michelangelo) är alltigenom bildhuggare och öfverflyttar sin plastiska uppfattning så väl till måleriet som till byggnadskonsten. Hahr ArkitH 367 (1902). 2SvKulturb. 1—2: 196 (1934). särsk.
a) (†) om konst: bildande (se BILDA, v.1 3 b β β’); stundom inskränktare, innefattande bl. plastik (i bet. 1) o. måleri. Phosph. 1810, s. 103. De plastiska konsterna: sculptur o. måleri. Ribbing Anthr. 35 (1861). jfr: Plastisk .. (dvs.) I bild framställd. (T. ex.) Plastiskt verk. Dalin (1855).
b) bildl., i fråga om framställning i tal l. skrift; särsk. om (litterär) framställning (poesi l. skildring o. d.) l. stil l. om egenskap hos (dylik) framställning: som låter det skildrade (i sht de skildrade figurerna) framträda med (den) klarhet o. åskådlighet (som utmärker plastikens värk), stundom med bibegrepp av avsaknad av (påtaglig) prägel av författarens psyke; äv.: som låter det skildrades form o. linjer (men icke dess färger o. d.) framträda; äv. om bild l. gestalt o. d. i en framställning: som framträder på dylikt sätt. Höijer 3: 477 (c. 1810). Under färden sökte han, på det mest plastiska sätt han förmådde, beskrifva, hvad man förstod med en auktion. CFDahlgren 5: 30 (1832). Geijer I. 8: 183 (1838; om poesi). (Epikens) gestalter måste .. vara plastiska, d. v. s. de böra med full sinlig åskådlighet träda åhöraren eller läsaren till mötes. NF 4: 614 (1881). Att den antika landskapsskildringen är öfvervägande plastisk och fäster sig mer vid formerna än vid ljuset och färgerna. Rydberg DSkön. 71 (1889). Folkdiktningen (älskar) den plastiska bilden. Cederschiöld Ordlek. 212 (1910). 3SAH 50: 24 (1940). särsk.
α) om (blick l. sinne l. egenskap o. d. hos) författare o. d.: som har l. visar förmåga av l. läggning för plastisk (i bet. b) utformning l. gestaltning (av figurer). Lyceum I. 2: 58 (1810). Ljunggren SmSkr. 3: 82 (1881; om författare). (Runebergs) plastiska blick kunde emellanåt .. glida förbi starkt missgestaltade bilder. Söderhjelm Runebg 1: 343 (1904).
β) om (egenskap l. form hos) språk l. vers; särsk. dels: som låter det skildrade framträda med (den) klarhet o. åskådlighet (som utmärker plastikens värk), dels (med tanke på det akustiska intrycket): mjukt avrundad l. böljande o. d. (jfr 5). Heimdall 1829, s. 13. Emersons språk är sammanträngdt och kraftigt, enkelt men slående, plastiskt. Bremer NVerld. 1: 34 (1853). Den alkaiska värsens plastiska rytmer. 2Saml. 12: 21 (1892). Plastiskt regelräta jamber och trokéer. Vetterlund Skissbl. 199 (1914).
2) om ämne, massa o. d.: som (lätt) låter forma sig, formbar; om form l. konsistens hos ämne osv.: som utmärkes av formbarhet; äv. i utvidgad anv. (särsk. om föremål o. d.): som (lätt) ger efter l. ger vika för tryck l. stöt o. d., eftergivlig, mjuk, böjlig, stundom: elastisk. Plastisk lera, som i fuktigt tillstånd är mjuk o. formbar (o. som användes för modellering o. d.). Plastiskt trä (i fackspr.), kitt bestående av bl. a. nitrocellulosa (l. celluloid) o. trämjöl. SNilsson (1826) hos Berzelius Brev 14: 48. TVeterLandth. 1882, s. 233 (i utvidgad anv.). Koppar är den enda metall, hvars amalgam besitter de egenskaper, som ett plastiskt fyllningsämne bör ega. SkandTTandläk. 1887, s. 2. Medan .. (konstmassorna) äro i smält eller plastisk form, kunna de formas på olika sätt. TT 1940, K. s. 80. — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.: som (lätt) låter sig påvär kas l. (om)formas o. d.; särsk. biol. om djur l. växt: som (lätt) kan (gm förändringar i sin yttre l. inre byggnad) anpassa sig efter skilda yttre förhållanden l. livsvillkor. Den tillväxandes plastiska själsanlag. Verd. 1884, s. 69. Ymer 1909, s. 326 (om växt). FoFl. 1912, s. 201 (om insekt). (Han) var .. öppen, mottaglig och plastisk. HågkLivsintr. 15: 121 (1934).
3) [specialanv. av 1 slutet] (i fackspr.) om seende l. synintryck l. bild o. d.: som ger uppfattning l. föreställning av utsträckning i tre dimensioner (av rymd l. djup); om uppfattning l. föreställning o. d.: som har avseende på utsträckning i tre dimensioner (på rymd l. djup); jfr STEREOSKOPISK. Fock 1Fys. 340 (1861). Plastisk bild. BonnierKL (1926). Att vi uppfatta plastiskt eller stereoskopiskt .. den komplex av föremål, vi ha i vår närmaste omgivning. SvGeogrÅb. 1927, s. 39. Plastiskt seende. SvUppslB 26: 59 (1935).
4) [specialanv. av 1 slutet] i fråga om uppbyggande av (kropp l. kroppsdel av) organisk vävnad.
a) kir. om operation l. kirurgi o. d.: som avser ersättande l. förbättrande (i funktionellt avseende) av kroppsdel som gm missbildning l. sjuklig förändring l. skada saknas l. är till funktion l. utseende mindervärdig; äv. om egenskap (hos hud o. d.): som innebär lämplighet för användning vid dylika operationer; äv. om operatör: som utför dylika operationer. De plastiska operationerna. Hygiea 1839, s. 147. Hudens plastiska egenskaper. Därs. Den plastiska chirurgien. Frey 1843, s. 503. SvD(A) 1926, nr 180, s. 7.
b) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. uppfattningar; jfr dock slutet) som åstadkommer utveckling av en levande organism (l. levande organismer) till dess (resp. deras) normala form o. byggnad l. som uppbygger l. åstadkommer l. innebär uppbyggande av organisk vävnad l. som står i ämnesomsättningens tjänst; särsk. om näringsämne: (betraktad ss.) tjänande speciellt att uppbygga de sammansatta organiska substanser som ingå i vävnaderna; särsk. om kvävehaltiga ämnen. Djurens och växternas plastiska kraft. Sjöberg FörslSAOB (1815). Trana Psych. 1: 45 (1843; om muskler som stå i ämnesomsättningens tjänst). Plastiska näringsämnen kallas ägghviteämnena, emedan de ansättas i kroppen och bilda muskler, brosk, bindväf m. m. Juhlin-Dannfelt (1886). Plastisk .. säges .. (i botaniskt språk) om näringsämnen, som omedelbart eller först efter en längre magasinering indragas i ämnesomsättningen. 2NF (1914). Därs. 35: 909 (1923; om näringsämnen, i skildring av ä. uppfattning). särsk. (fullt br.) med. om vissa sjukdomar: som kännetecknas av abnorm bildning av vävnad l. av sammanväxningar o. d.; numera ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2. Den plastiska iriten. Löwegren Ögonsj. 186 (1891). NordLbOftalm. 479 (1936).
5) [utvecklat ur 1 slutet] om rörelse l. åtbörd l. attityd o. d.: som ger ett behagfullt l. mjukt l. konstnärligt intryck (o. påminner om den skönhet som utmärker plastikens värk; se PLASTIK 1); som på ett behagfullt l. mjukt l. konstnärligt sätt ger uttryck åt känslor o. d.; äv.: uttrycksfull; äv.: som utgör l. tillhör l. visar l. har avseende på plastik (se d. o. 4); särsk. i uttr. plastisk dans, ss. beteckning för de i början av 1900-talet utbildade dansriktningar som utmärkas av strävan att rytmiskt återge musikens skiftningar gm behagfulla, mjuka kroppsrörelser (utan bundenhet av de traditionella reglerna). 3SAH LIX. 3: 99 (1836). (Sångerskan) väljer vexlande plastiska attityder, hvilka man alltid tycker öfverensstämma med sångens karakter. Snellman Tyskl. 351 (1842). Plastisk dans. BonnierKL (1926). (Hennes själ) talade med sitt .. språk av plastiska miner och åtbörder. Hallström Händ. 61 (1927).
6) ss. efterled i ssgr utgörande adj. till substantiviska ssgr med -PLASI l. -PLASMA ss. senare led; jfr 4 b, 4 b slutet; se HYPER-, NEO-PLASTISK.
Spalt P 1076 band 20, 1953