Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLEISTOCEN pläj1stωse4n l. -to- l. -tå-, adj. o. sbst. r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. (mera tillf.) -en (Backman MännFörh. 1: 32 (1911)), i best. anv. dock vanl. utan slutartikel.
Etymologi
[av eng. pleistocene, av gr. πλεῖστος, mest, superl. av πολύς (se POLY-); med avs. på efterleden jfr OLIGO-CEN; benämningen tillades först pliocentidens yngsta skede. — Jfr PLIOCEN]
geol.
I. adj.: som tillhör l. utgör l. har avseende på kvartärtidens äldre (glaciala) skede. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 173.
II. sbst.: kvartärperiodens äldre (glaciala) skede. Backman MännFörh. 1: 32 (1911).
Ssgr (till I, II; geol.): PLEISTOCEN-PERIOD(EN). Ymer 1923, s. 319. —
-TID(EN). Ymer 1918, s. 168.

 

Spalt P 1145 band 20, 1953

Webbansvarig