Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUNDER, sbst.2, n.; best. -dret.
Etymologi
[jfr mlt. plunder, plonder, eng. plunder; vbalsbst. till PLUNDRA, v.1]
(†)
1) plundring, röveri, rov. Schroderus Dress. 254 (1610). En Sabinisk Krijgzhäär, som hadhe slagit sigh vppå plunder och rooff. Schroderus Liv. 72 (1626). Nicander Hesp. 102 (1835; bildl.).
2) konkret: byte, rov. Schroderus Liv. 196 (1626). Dens. Os. 2: 779 (1635).
Ssgr, se plundra, v.1 ssgr.

 

Spalt P 1240 band 20, 1953

Webbansvarig