| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLURR plur4, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 n.; ss. r. l. m. best. -en; pl. -ar; ss. n. best. -et.
1) [sv. dial. plurr, plårr] (bygdemålsfärgat i södra Sv.) vattenpuss, pöl. LoW (1911). Jönsson SkånSomr. 75 (1927, 1935). Ingen plurr finnes så liten att icke molnen och solen .. spegla sig där i den. GHT 1939, nr 151, s. 7. jfr VATTEN-PLURR. särsk. (skämts.) bildl., om hav; jfr PÖL, sbst.1 (Göteborg) har London på andra sidan plurren. GHT 1934, nr 256, s. 13.
2) (vard.) i sg. best.: sjön, havet, vattnet, ”spa’t”; särsk. i sådana uttr. som ramla, trilla, dråsa, hoppa i plurret. Strix 1897, nr 9, s. 1. Det var fara värdt att han skulle ramla i plurret. GHT 1905, nr 269 B, s. 4. GT 1936, nr 38, s. 8.
Spalt P 1247 band 20, 1953