| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÖL pø4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) liten (stillastående, smutsig) vattensamling; särsk. dels om tämligen snabbt torkande (grund) vattenpuss (uppkommen efter rägn l. vid snösmältning o. d.), t. ex. på en väg, dels (i sht i vissa trakter) om mera permanent dylik vattensamling (ofta med växter o. djur), göl; stundom om liten tjärn; äv. oeg., om liten samling (på mark l. golv o. d.) av annan vätska, t. ex. blod. Solen bröt fram genom rägnmolnen och blänkte i pölarna på vägen. Blodet rann ner och bildade en pöl på golvet. Cronstedt Min. 118 (1758). (En fattig bondes dikning består i) at pölar afledas eller igenfyllas. NorrlS 1—6: 48 (c. 1770). På gatorna (i Lissabon) ser man pölar af ruttit vatten. Agrell Maroco 2: 129 (1797, 1807). Klapphusbryggan i pölen på Kabbarp. NDA 1912, nr 313, s. 5. En liten pöl benämnd Fröpölen med en ytvidd av 1 à 2 ha. SvNat. 1925, s. 26. Några pölar med regnvatten. Aronson FjärdeVäg. 139 (1950). — jfr BLOD-, DY-, DYNG-, GROD-, GYTTJE-, KÄRR-, LER-, VATTEN-PÖL m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) inskränktare, om djupt hål o. d. med (vattentäckt) sumpig botten. Spegel (1712). Carlstedt Her. 1: 283 (1832).
b) bildl. (jfr 2). Geijer Skald. 46 (1812, 1835). Adelskap, denna låga, gyttjiga pöl, der en man af det oberoende borgerskapet genast klifver ner sig. Almqvist Törnr. 3: 148 (1850). Liderlighetens pöl. 1Petr. 4: 4 (Bib. 1917).
2) (skämts.) oeg., i sg. best., om Atlanten; jfr PLURR 1 slutet. Sällberg Sockenk. 30 (1899). Det finns .. icke .. något styvare konstcykelpar på denna sidan pölen. SD 1928, nr 79, s. 27.
3) (i Finl., vard.) i uttr. gå till pöls, vanl. om fartyg: gå till botten, sjunka. Hembygden- (Hfors) 1910, s. 244. NArgus 1929, s. 198.
-VASS, r. l. m. [sv. dial. pölvass; igelknoppen är en vattenväxt] (mindre br.) bot. benämning på arter av släktet Sparganium Lin., igelknopp; särsk. om S. erectum Lin. o. (förr särsk. i uttr. enkel upprätt pölvass) om S. simplex Huds. SvBot. nr 342 (1807). Liljeblad Fl. 44 (1816). Nyman VäxtNatH 2: 395 (1868). 2NF 26: 568 (1917). —
-VATTEN. [jfr d. pølevand] (unket o. smutsigt) vatten från en pöl (l. göl); äv. allmännare: orent l. unket vatten. Det gytjiga pölvattnet, som vi jämt nödgas att dricka och laga mat af. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 222. Pölvatten .. innehåller många varelser tjenliga till föda åt (fisk). LAHT 1890, s. 363. Barthel Sill 157 (1929). —
-VÅT3~2, äv., vid emfatisk betoning, 4 4. (stundom skrivet ss. två ord) [jfr d. pølvaad] (i sht i vissa trakter) genomvåt, dyvåt, sjöblöt. Torpson Norden 24 (1887; från Skåne). De (ha) slagit vatten öfver oss, så att vi äro pöl våta. Paulson Aristoph. 2: 38 (1903). Norlind Akvam. 314 (1928). —
-ÄMBAR, se d. o.
PÖLIG, adj. (tillf.) till 1: (av det slag) som utmärker l. förekommer hos pölar. Pöliga små dyningar. Aronson Medalj. 123 (1935).
Spalt P 3120 band 21, 1955