| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLACK polak4 l. pω- (pola´ck l. po`lack (med) öp(pet) o Weste, på`lack Dalin, pålak4 l. 3~2 LoW (1911); i vers — ∪ Wivallius Dikt. 2: 75 (1631), THedberg i VLitt. 3: 562 (1902), ∪ — Lucidor (SVS) 212 (1672); jfr Bergroth FinlSv. 51 (1916)), sbst.1, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r., i bet. 3—5 r. l. m.; best. -en (i ä. tid äv. att hänföra till polacke); pl. -er (KlädkamRSthm 1554 A, s. 157 b, osv.) l. (numera knappast br., i ä. tid äv. att hänföra till sg. polacke) -ar (KlädkamRSthm 1561—65 A, s. 11 b, Östergren (1935)); förr äv. POLACKE, m.; best. -en; pl. -ar (se ovan); förr äv. POLACKA, sbst.1, m., l. POLACKER, sbst.1, m.
1) man av polsk nationalitet (med polska ss. modersmål); i pl. äv. utan avs. på kön; jfr POLE. KlädkamRSthm 1554 A, s. 157 b. Tå sågs, bland andra, ther en näsvis Polak rida, / Som mante Svenska svärd at mot hans sabel strida. Kolmodin QvSp. 1: 242 (1732). (Av Polens invånare) voro .. (år 1921) 18,8 mill. .. polacker. 3NF 15: 1152 (1931). — särsk. (numera bl. arkaiserande l. vard.) i sg. best., om den polska nationen l. staten l. om en samling individer som kunna anses representera dessa; stundom äv. att fatta ss. (i första rummet) åsyftande den polske konungen. Lifland .. föll Polacken .. vthi händer. Schroderus Dress. 259 (1610). Huar vij och än kunde nåå någott stillestånd medh Pålacken, .. kan man lickväll inthett lijtha deropå. AOxenstierna 2: 42 (1612). Afzelius Sag. 7: 145 (1853).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) häst tillhörande en från Polen härstammande ras. Ekeblad Bref 1: 23 (1649). (Den 18 okt.) hemtog Ryttmester Fick min stora wita polak att byta bortt. KKD 10: 63 (1707). De hästar, som komma araben närmast, äro den rena polacken och fula kossak-hästen. Wingård Minn. 7: 85 (1847).
3) [jfr fr. polaque, polonäs] (†) i uttr. lille polacken, om en (dans)melodi; jfr POLONÄS, POLSKA, sbst.2 SvTMusF 1930, s. 63 (1677). — Anm. I musikaliskt fackspr. förekommer ordet i den italienska formen polacca, polonäs, o. i det italienska uttr. alla polacca, i polonästempo. Andersson (1845). Norlind MusLex. 26 (1912: alla polacca).
4) [jfr t. pollack ss. benämning på ett kortspel] (föga br.) om ett i sht förr vanligt hasardspel med kort: polsk bank (jfr BANK, sbst.3 3 b β, POLSK c γ). ”Nu tar vi polacken!” kommenderade .. (rallaren). ”Ingen omgivning! Femti kronor sats!” Didring Malm 1: 201 (1914).
5) [anledningen till benämningen oviss] (numera knappast br.) i brädspel: band (se BAND, sbst.1 25) som består av mer än två brickor. Holmberg 1: 199 (1795). Wilson Spelb. 275 (1888).
-SABEL, se E. —
C (†): POLACKE-YXA, se E.
D (†): POLACKER-LÄRFT, se A.
E (†): POLACKS-MÖSSA. ett slags (skinnbesatt) mössa av olika typ för män o. kvinnor; jfr polsk a. Påhlackz Mössa af Kläde med Mårdrumpor. BoupptSthm 30/1 1674. Pålackzmyssa med Vtter. Därs. 20/3 1685. jfr: Quinfolkz Polakz Mössa. BoupptSthm 20/6 1670. jfr äv.: Grå Manfolkz Polakz myssa. Därs. 30/5 1671. —
-SABEL. (polack- 1658. polacks- 1668—1680) [jfr Alm BlVap. 50 (1932)] ett slags sabel (på vilken parerstångens främre arm var uppböjd, så att den bildade ett slags handbygel?). KlädkamRSthm 1658, s. 12. BoupptSthm 29/4 1680. —
-VANTE. om skinnbesatt o. skinnfodrad vante; jfr -mössa o. polsk a. BoupptSthm 1683, s. 172 a, Bil. (1678). —
POLACKINNA1032, f. (numera bl. arkaiserande) polsk kvinna. SvTr. 4: 553 (1566). Hennes Nåde drottning Katarina, vilken ju, såsom I vet, är polackinna. SvJourn. 1931, nr 13, s. 27. —
POLACKISERA, v. (föga br.) förpolska (person l. folk l. språk o. d.). Det finns .. sedan gammalt en armenisk koloni här (i Lwów) — nu polackiserad. Bolinder FolkEur. 225 (1928). —
POLACKSKA, f. (numera bl. arkaiserande) polsk kvinna. Wikforss 2: 318 (1804). Granlund KarolinÖ 104 (1914).
Spalt P 1363 band 20, 1953