Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLIANIT pol1iani4t, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. polianit, eng. o. fr. polianite; ordet bildat av den t. mineralogen J. A. Breithaupt 1844, enl. egen uppgift (Annalen d. Physik u. Chemie 61: 188) till ett gr. πολιανός, grå, vilket sannol. är fel för πολιός, grå (se POLIOMYELIT)]
miner. (i naturen i tetragonala kristaller förekommande form av) brunsten, mangandioxid. ASjögren Min. 111 (1865). 2SvUppslB 5: 108 (1947). — Anm. Hos Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 252, användes i samma bet. ordet polian.

 

Spalt P 1389 band 20, 1953

Webbansvarig