Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLIS pωli4s, äv. po-, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(police 1662—1915 (: Krigsriskpolicer). polis 1733 osv. poliss 1749)
Etymologi
[jfr dan. o. t. police, eng. policy; av fr. police, av it. polizza (varav t. polizze); av mlat. apodissa, apodixa (varav prov. podissa, kvitto); av lat. apodixis, bevis, av gr. ἀπόδειξις, bevis, vbalsbst. till ἀποδείκνυμαι, uppvisar, bevisar, av ἀπό, från, av (se AV), o. δείκνυμαι, visar (se DEIKTISK, TE, v.)]
(i sht i fackspr.) försäkringsbrev (se d. o. 2). Stiernman Com. 3: 99 (1662). Hernberg Rättsh. 479 (1922). — jfr ASSURANS-, BRANDFÖRSÄKRINGS-, FÖRSÄKRINGS-, GENERAL-POLIS m. fl. — särsk. i vissa uttr.
a) stående polis, (sjö)försäkringsbrev som gäller, oavsett om anmälan om en risk icke kan ingå förrän risken är förbi. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 158 (1897).
b) [efter eng. floating policy] flytande polis, försäkringsbrev för sjöförsäkring vari täckning ges för alla tänkbara förluster under längre l. kortare tidrymd. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 158 (1897).
c) öppen polis, försäkringsbrev vari ett överenskommet värde på det försäkrade föremålet icke angives. Lang FinlSjör. 2: 191 (1910).
d) taxerad l. sluten polis, (sjö)försäkringsbrev vari ett överenskommet värde åsatts det försäkrade föremålet o. d. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 2: nr 3, s. 71. Lang FinlSjör. 2: 191 (1910).
Ssg: POLIS-LÅN. (i fackspr.) lån som erhålles hos försäkringsgivare med försäkringsbrev ss. säkerhet. SvUppslB (1934).

 

Spalt P 1403 band 20, 1953

Webbansvarig