| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
avgiva l. åstadkomma ett sorlande ljud av visst slag; stundom med tanke tillika på den företeelse (rörelsen, bildandet av bubblor) som framkallar ljudet; dels med subj. betecknande ljudkällan, dels opers. Arvidi 72 (1651; utan angiven bet.).
a) om ljud som åstadkommes av en vätska l. smält massa o. d. som satts i rörelse, företrädesvis i samband med uppkomsten av bubblor o. d.; äv. (numera bl. ngn gg) om kluckande l. (förr) plumsande ljud o. d. Så kjörde de (dvs. dalkarlarna) Jutar i Brunnebäcks Älf, / Så Wattnet dem porlade om. PolitVis. 173 (c. 1600). Det porlar i vattnet, när man kastar dit något, eller blåser däri med et rör. Sahlstedt (1773). Ekan lade till, reste sig och sköt fart, så det porlade efter henne. Strindberg Hems. 130 (1887). Vattnet slog mot stranden i små porlande vågor. Krusenstjerna Pahlen 1: 84 (1930). — särsk.
α) om ljudet av en bubblande, sakta kokande vätska, äv. (i sht förr) av sjudande, smält massa o. d.: puttra, bubbla o. d.; stundom med tanke väsentligen på rörelsen. Swedenborg RebNat. 3: 319 (1718). Så begynner thet rinnande jernet först at koka, sedan porla alt mer och mer. Dens. (1719) i NoraskogArk. 4: 222. På spisen stod en stor gryta, som var full af vassla. Den puttrade och porlade. TurÅ 1914, s. 1.
β) om det ljud som åstadkommes av virvlande o. bubblande vatten i ett sakta rinnande (särsk. mindre) vattendrag (t. ex. en bäck) l. som kommer från en bubblande källa o. d. Serenius Xx 2 a (1734). Lilla å, som vänligt porlar. Atterbom SDikt. 1: 135 (1806, 1837). Springbrunnens porlande. Snellman Tyskl. 166 (1842). Det porlade och brusade från alla bäckar. Edqvist Trolldr. 150 (1949).
γ) (†) om vätska (dryck) i en bägare: bubbla, skumma, bornera, ”pärla”. GT 1786, nr 33, s. 3. Vin, som yppigt porlar / I gyllne .. pokaler. Nicander 1: 176 (c. 1830). Palmblad Nov. 3: 5 (1841; i bild).
b) (†) om ljud från magen l. bröstet l. halsen: bullra, kurra, rossla l. dyl. Det porlar beständigt i magen på honom. Nordforss (1805). Det porlar i bröstet. Tholander Ordl. (c. 1875).
c) bildl. l. oeg. Det spritter, det gnistrar af dessa porlande daktyler. Sturzen-Becker 1: 65 (1845, 1861). En jämnt porlande gladlynthet. 3SAH 25: 23 (1911); jfr α. — särsk.
α) om skratt; i sht i p. pr. i adjektivisk anv.; jfr PÄRLA, v., SPRUDLA. Porlande skratt. Lundegård Ulla 95 (1894). Moberg Sedebetyg 414 (1935).
β) om sång (särsk. fågelsång), ton o. d.; jfr SPRUDLA. Friskt porlande koloratur. NF 5: 63 (1881). Lövsångaren, vars strofer porla i små glittrande kaskader. Rickson GVänn. 37 (1930).
γ) om tal o. d. Gellerstedt Gläntor 103 (1909). Du, Fylgia, porlade fröken Monanders röst i telefon. Essén Doll. 65 (1917). Bengtsson Linklater JuanAmer. 421 (1931).
δ) (numera bl. tillf.) om läte som frambringas av en groda; jfr KVÄKA. Kellgren (SVS) 5: 273 (c. 1790). Lundh Ljungh. 138 (1905).
a) till a β, om källa l. (mindre) vattendrag. Bäcken porlar fram. Lindfors (1824). Jag ser nu hur det porlar fram hälsokällor på Medevi ängar. Lagerlöf Holg. 1: 231 (1906).
b) bildl. l. oeg., till c. Smärtan porlar fram ur deras ögon. 2SAH 50: 286 (1874). Oterdahl Skram 191 (1919).
2) (mera tillf.) tr.; bildl. l. oeg., till c: frambringa (”porlande” ljud av ngt slag). Essén HExc. 16 (1916). Lily Pons porlade fram koloratur. SDS 1947, nr 256, s. 10. —
PORLA UPP10 4 l. OPP4. porlande rinna l. kvälla upp; särsk. till a β, om (vattnet i en) källa o. d. Weste (1807). Källan, som porlar i lunden opp. Björck Dikt. 15 (1861). Eklundh Folk 70 (1918). jfr upporla.
Spalt P 1476 band 20, 1953