| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRUDLA sprɯ3dla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (tillf., Weman Stämn. 37 (1925)); jfr SPRUDEL, sbst.2
1) om vätska l. källa l. fontän o. d.: spruta fram l. upp l. välla fram (ur ngt) l. svalla l. skumma l. porla (om källa l. fontän äv.: spruta sitt vatten upp i luften); särsk. om vin o. d.: bubbla l. pärla l. moussera; äv. opers.; jfr 2. Hemberg ObanStig. 135 (1896). Hedin Asien 2: 315 (1903; opers.). Hundratals fontäner sprudla dygnet om (i Rom). Ramsay Barnaår 6: 123 (1905). Vattnet sprudlade friskt och kristallklart ur klippväggen. Östergren (1944). Champagnen sprudlade i glasen. SvHandordb. (1966). — jfr UPP-SPRUDLA. — särsk.
a) tr., om källa l. fontän o. d.: spruta upp (ngt) i luften; jfr 2 b. Springvattnen sprudlade ett fosforescerande regn af lätta droppar. Idun 1890, s. 206.
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i utvidgad anv., om fart varmed vatten rör sig: som förekommer hos l. kännetecknas av sprudlande vatten, skummande; jfr 2 d. Idun 1888, s. 342. SDS 1896, nr 396, s. 1 (om vattenfalls fart). Sprudlande källor och bäckar. Lidforss Kås. 1: 121 (1908).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. dels om humor l. kvickhet o. d.: komma till uttryck på ett sätt som vittnar om vitalitet, stråla l. glänsa o. d., dels om person: utstråla glädje l. vitalitet, stråla. GHT 1897, nr 94 A, s. 2 (om humor). Artisterna (i en viss operett) har det svårt: Hur ska de kunna sprudla och gnistra när det är så ont om tacksamma situationer. DN(A) 1964, nr 264, s. 16. — särsk.
a) i uttr. sprudla av ngt, sjuda l. bubbla av ngt. Hvarken vår tid eller någon föregående kan uppvisa ett författarskap, som så allt igenom sprudlar af tankerikedom, af sann ironi och humor (som Kierkegaards). (Cavallin o.) Lysander 27 (1851). MinnSvLärov. 1: 95 (1926).
b) [jfr 1 a] med avs. på ngt som vittnar om intellektuell spänst o. kvickhet l. humor, i uttr. sprudla ngt omkring sig. Daniel Hwasser sprudlade omkring sig qvicka repliker .. och tokiga infall. Hellberg Samtida 1: 78 (1870).
c) om fågelsång: strömma fram l. strömma ut o. ljuda av sprudlande (se d) liv l. livsglädje; äv. opers. (Sångtrasthanen) sitter .. med .. gapande näbb och låter sången sprudla. Rosenius SvFågl. 1: 48 (1914). Därs. 79 (opers.). Silfverstolpe Heml. 67 (1940).
d) [jfr 1 b] i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i adverbiell anv.); särsk.: sjudande l. vital l. livlig l. frisk l. glättig. Lagerlöf Berl. 2: 4 (1891). Ett sprudlande humör. Ahrenberg Männ. 2: 301 (1907). En stor stark flicka, full av sprudlande kraft och odygd. Lagergren Minn. 1: 132 (1922). SvD 17/3 1983, s. 16. särsk. om person: fylld av livsmod o. livsglädje o. gott humör. År 1895 såg jag den glade, sprudlande och vänlige Carl Larsson på Konstnärsklubben. Laurin Minn. 2: 418 (1930). Husahr Jeriko 251 (1958).
Spalt S 10169 band 29, 1985