Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PORTAMENTO por1tamän4tω l. -to, sbst. n. o. adv.; ss. sbst. best. -t, pl. -n (Lundell (1893) osv.), äv. -menti -män4ti (Ackté Minn. 1: 233 (1925)) ((†) -tos Sånglära 15 (1814), Wennerberg Bref 2: 133 (1852)); ngn gg äv. PORTAMENT por1tamän4t, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-ment 1916. -mento 1810 osv.)
Etymologi
[liksom d., t. o. eng. portamento av it. portamento, bärande, hållning (it. portamento di voce, röstens bärande l. uthållande), avledn. av portare, av lat. portare (se PORTERA); jfr BUREN o. PORTATO]
mus.
I. sbst.; i sång l. på stråkinstrument: övergång från en ton till en annan, utförd på sådant sätt att den senare tonen icke ansättes skarpt, utan föregås av en svag glidning, varigm tonerna liksom sammanbindas; förr äv.: uthållande av ton under crescendo o. diminuendo. JournLTh. 1810, s. 522. Höijer (1864). Hans enda fel bestod i att han alltför överdrivet på .. italienskt maner .. begagnade sig av portamenti. Ackté Minn. 1: 233 (1925). särsk. i utvidgad anv.
a) (†) i sång: föredrag. Mankell Lb. 109 (1835). Ekbohrn (1868).
b) glidning från en ton till en annan vid tal l. uttal av enskilda ord. Landsm. VI. 2: 10 (1886). Noreen Pros. 15 (1897).
II. (föga br.) adv.; om sång l. om spel på stråkinstrument: på ett glidande sätt.

 

Spalt P 1502 band 20, 1953

Webbansvarig