| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PORTRÄTTERA pωr1träte4ra l. por1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (porträte´ra Weste; pårrträtèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) till PORTRÄTT 1: framställa l. göra (ett) porträtt av (ngn); avbilda l. avmåla l. fotografera o. d. (ngn); äv. abs.; stundom äv. med avs. på djur l. föremål o. d. (jfr PORTRÄTT 1 a, b, c). Holmberg 2: 453 (1795). Porträteringen (är) visserligen det lägsta af konst. Höijer 3: 192 (1810). Det ljugs, när porträtteradt grus / får namn af konst och fägring. Fröding NDikt. 128 (1894). Lindblom Rokokon 101 (1929). jfr AVPORTRÄTTERA samt LANDSKAPS-, SILHUETT-PORTRÄTTERING.
2) bildl.: skildra l. beskriva l. avbilda (ngn, äv. ngt) i ord; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are). LittT 1796, s. 495. Gorki är en mästare i den psykologiska porträtteringen af en osammansatt personlighet. Söderhjelm Upps. 112 (1903). Johanson SpeglL 212 (1926: porträttering; konkretare). SvD(A) 1930, nr 234, s. 3.
Spalt P 1520 band 20, 1953