Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POTTASKA pot3~as2ka, r. l. f.; best. -an; pl. (föga br.) -or (LoW (1911)).
(i sht i fackspr.) kolsyrans kaliumsalt, utgörande en väsentlig beståndsdel i växtaska o. utvunnen därur gm askans urlakning med vatten o. indunstning (numera äv. framställd på teknisk väg); kaliumkarbonat. Rå pottaska, pottaska som icke renats från organiska ämnen o. d. SjötågR 1546. Pottaska, som en del bruka i bröd .. gjör väl brödet poreust men blir derjemte högst skadeligit. Linné Diet. 2: 142 (c. 1750). Pålagd pottaska aftär liktornar och vårtor. Linderholm 1: 17 (1802). Pottaska betyder (nu) kalit i det orena tillstånd, hvari det förekommer i handel. Berzelius Kemi 1: 242 (1808). Förutom bakpulver använder man ibland andra mineraliska jäsmedel, t. ex. bikarbonat .. och pottaska. StKokb. 32 (1940). — jfr METOL-POTTASKA.
-BAD, n. (-ask-)
-BRÄNNE. (-aske-) (†) bränsle l. ved varav pottaska framställdes. VDAkt. 1741, F III 7. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 411 (om förh. c. 1720). —
-BRÄNNERI.
-KYP. (förr) färg. kyp (se d. o. 2) för färgning av garn o. tyger, bestående av pottaska, indigo, krapp o. kli lösta i vatten. VetAH 1759, s. 14. —
-LUT. jfr lut, sbst.2 1. De skabbigte hästar .. twättas med potaskelut och hönselort. KKD 10: 355 (1703). —
-SJUDERI.
-VÄRK, n. (-aska- 1680. -aske- 1697—1833) (förr) jfr -bränneri 2. LReg. 299 (1680). Tuneld Geogr. 472 (1833).
B (†): POTTASKA-VÄRK, se A.
Spalt P 1633 band 20, 1954