Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POTTMAKARE pot3~ma2kare, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) person som yrkesmässigt tillvärkar pottor (se POTTA, sbst. 1) o. andra lerkärl, krukmakare. OPetri Tb. 94 (1525). (Människorna) äre vthi .. (Guds) hand såsom leerit vti pottemakarens hand. Syr. 33: 13 (öv. 1536; Apokr. 1921: krukmakarens). Neander 70År 105 (1929).
2) (enst.) tillvärkare av smältpotta till glasbruk; jfr POTTA, sbst. 1 f α. Seitz Glas. 116 (1933; efter handl. fr. 1742).
-KAKELUGN~102 l. ~200. (förr) benämning på ett slags av krukmakare tillvärkad enklare kakelugn på vilken blyglasyr använts (liksom på lerkärl) i st. f. den annars till kakelugnar brukade fajans- l. tennglasyren. 2SvKulturb. 9—10: 86 (1937). —
Spalt P 1634 band 20, 1954