Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRALA, v.; vbalsbst. -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. prale; av mlt. pralen l. t. prahlen; etymologiskt identiskt med PRÅLA]
(†)
1) framträda för ngns syn, lysa l. dyl. Så såg jag långt ifrå vr jorden något prala. / En gammal vördig man vr grafven sachta klef. Kolmodin QvSp. 1: 412 (1732).
2) skryta; anträffat bl. i ssgr o. avledn. jfr STOR-PRALANDE.
Ssgr (†): (2) PRAL-HALSIG. [jfr d. pralhals, skrytsam person, skrävlare] skrytsam, skrävlande. VDAkt. 1788, nr 546.
(1) -ÄRTER, pl. ärtväxt av släktet Lathyrus Lin., särsk. arten L. latifolius Lin. Müller TrädgK 207 (1858). Ekström TrädgBFolksk. 82 (1866).
Avledn. (†): PRALARE, m. [jfr d. praler, t. prahler] till 2: skrytsam person, skrävlare. Möller (1745). Dens. 1: 237 (1755).

 

Spalt P 1666 band 20, 1954

Webbansvarig