| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRALLDRILL pral3~dril2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
mus. musikalisk utsmyckning (drill) som föregår en ton, bestående i en hastig växling mellan denna ton o. dess översekund; jfr MORDENT. Höijer (1864). SvTMusF 1927, s. 57. — särsk. bildl. (Vår tids poesi) är ej annat än variationer, med frasers pralldrillar, och dubbelslag, och modefigurer. Törneros Bref 2: 174 (c. 1830).
Spalt P 1667 band 20, 1954