Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRESBYTERAT präs1bytera4t l. 0104, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr eng. presbyterate samt t. presbyteriat, fr. presbytériat; av mlat. presbyteratus, till lat. presbyter (se PRESBYTER)]
(om förh. i den urkristna, fornkatolska samt romersk- o. grekiskkatolska kyrkan) en presbyters värdighet l. ämbete; sammanfattningen av kyrkans l. ett kyrkosamfunds presbyterer. (Episkopatets) förhållande till presbyteratet. Ahnfelt Et. II. 2: 222 (1906). Brilioth SvKyrkKunsk. 119 (1933).

 

Spalt P 1740 band 20, 1954

Webbansvarig