Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIMORDIAL prim1ordia4l l. pri1-, l. primor1– l. primå1r-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. primordial; till senlat. primordialis, av lat. primordium, till lat. primus (se PRIMUS, sbst.1) o. ordiri, börja]
(i vetenskapligt fackspr.) som utgör l. hör till l. har samband med det äldsta (l. första, rudimentära) stadiet av ngt l. det äldsta skiktet, primär, ursprunglig; ur-; numera i sht ss. förled i ssgr. Det primordiala ämnet. Ehrenheim Phys. 1: 310 (1822). Svenonius Stenr. 211 (1888).
Ssgr (i vetenskapligt fackspr.): PRIMORDIAL-BROSK. (†) anat. broskbildning som utgör ett förstadium till ben. Lovén Benväfn. 32 (1863). Sundström Huxley 123 (1874). —
-CELL. [jfr t. primordialzelle] (numera föga br.) biol. naken (se d. o. 2 c) cell. BotN 1880, s. 59. 2NF (1915). —
-DELIRIUM. (numera föga br.) med. delirium som tar sig uttryck i autoktona sjukliga idéer. Gadelius Tro 1: 119 (1912). —
-FLUIDUM. (†) urvätska, grundvätska. Stiernstolpe Ballenstedt 2: 15 (1820). —
-FOLLIKEL. anat. = primär-follikel. Wernstedt (1951). —
-KRANIUM. anat. om det embryonala, först hinnartade, sedan till brosk utbildade anlaget till kraniet. ASScF 2: 1291 (1847). —
-SKELETT. anat. om det broskartade, embryonala anlaget till skelettet. Wernstedt (1935). —
-ÄGG, n. anat. om äggcellernas moderceller, urägg. Quennerstedt Agnost. 18 (1888). Wernstedt (1935).

 

Spalt P 1846 band 20, 1954

Webbansvarig