| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROBABEL prωba4bel l. pro-, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
1) (†) som kan (be)visas, bevislig; om bevis o. d.: säker. Om dhet kan pröfwas, at .. (en av parterna) mehra af arghet än probable Rätt, söker sin Wederpart uti processen at uppehålla. Schmedeman Just. 324 (1662); jfr 3. Slijke propabile bewijs. AktsamlKungsådreinst. 247 (1703; rättat efter hskr.). Sahlstedt (1769).
2) (numera bl. tillf.) som kan godkännas l. gillas, godkännbar, acceptabel; jfr APPROBABEL. Biurman Brefst. 165 (1729). En handling, som kan stödjas med någon berömd lärares uttalande, är alltid tillåten och ”probabel” (inom jesuitorden). Fehrman OrientK 60 (1920). — särsk. (†) närmande sig bet.: användbar, bra l. dyl. Thomson .. (har) ansett denna method probablast att kunna determinera lagen för värmens af- och tilltagande vid olika latituder. VetAH 1817, s. 29.
3) (i vitter stil o. lärt fackspr.) sannolik, trolig, antaglig; i sht förr äv.: som möjligen l. med en viss sannolikhet kan tänkas inträffa l. föreligga l. som man med en viss sannolikhet osv. kan tänkas få l. råka ut för, möjlig. Brask Pufendorf Hist. 323 (1680). Lärda Mäns probable Giszningar. Rålamb 4: 16 (1690). Dän andra traditionen (synes vara) probablare. HSH 3: 149 (1693). (Som det) vore probabelt komma i nogot äfventyr på resan, så har jag lämnat den resan tils vidare. SvBrIt. 2: 33 (1734). En femtio års mans återstående probable lifstid är, enligt hypothesen, aderton år. PH 13: 17 (1784). Rydberg Myt. 2: 438 (1889). Östergren (1935).
Anm. Ordet användes av V. Ekelund (t. ex. i ConcAn. 160, 207, 223, 424 (1942), AttHum. 9, 10 (1943), Plus 51 (1945)) i uttr. den probabla grunden med en bet. (i nära anslutning till det lat. grundordet): som man kan pröva (o. som därvid visar sig bestå provet) l. dyl.
Spalt P 1918 band 20, 1954