Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROBAND prωban4d l. pro-, äv. PROBANT -ban4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-and 1931 osv. -ant 1916—1938)
Etymologi
[efter t. proband(us); av lat. probandus, gerundivum av probare, pröva (se PROBERA). Formen probant beror antingen på direkt anslutning till det t. uttalet av proband l. på att ordet uppfattats ss. härstammande från lat. probans (gen. -antis), p. pr. av probare]
1) (i vetenskapligt fackspr.) person som underkastas prov av ngt slag (t. ex. vid experimentalpsykologiska försök). PedT 1948, s. 95. 2SvUppslB (1952).
2) geneal., genet. person l. individ (l. form) från vilken man utgår vid en genealogisk resp. arvsbiologisk undersökning. Wretman Släktforskn. 36 (1916). Heckscher Släktforskn. 23 (1939).

 

Spalt P 1920 band 20, 1954

Webbansvarig