| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROMENERA prω1mene4ra l. prωm1– l. prå1– l. prom1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (promene´ra (med) öp(pet) o Weste), v. -ade ((†) ipf. -erte Topelius Dagb. 1: 93 (1833)). vbalsbst. -ANDE, -ING (knappast br., Östergren (1935)); -ARE (mera tillf., Ahrenberg Hem. 225 (1887), Östergren (1935)).
I. intr. l. (numera bl. arkaiserande, i sht ngt skämts.) refl.: gå l. företa en åk-, rid- l. båttur för sitt nöjes skull l. för att hämta frisk luft resp. ta sig (en lätt) motion; äv. tr., med obj. betecknande vägen. — jfr KVÄLLS-PROMENERA.
1) om gående: spatsera, ”fingå”; jfr LUST-VANDRA; stundom (i sht skämts.) mer l. mindre oeg. l. bildl., om gående l. förflyttning i allm., vanl. med tanke på sättet att gå (i bekväm promenadtakt); äv. (numera med ålderdomlig prägel) i uttr. promenera till fots (förr äv. till fot). Swedenborg Res. 85 (1738); möjl. till 2. De danska (trupperna), som endast promenerat fram och tillbaka, utan att göra sig säkra om någon fast ort. Lagerbring Skr. 8 (c. 1764). Då jag mot afton geck ut att promenera. HTSkån. 1: 285 (1768). Knorring Cous. 1: 80 (1834: till häst eller fot). Man promenerar icke till fots på första Maj. Strindberg NRik. 2 (1882). I den tidiga ljusgrå morgonstunden promenerade sig Hans Hasseldahl på perrongen. Hedberg Vild 130 (1949). — särsk.
a) tr. (jfr II), med obj. betecknande vägen. Den västra trottoaren är alltid den lifligast promenerade. Henriksson Tyskl. 256 (1901). Walfridsson Luff. 63 (1933).
b) (†) om sak: röra sig, förflytta sig; ”vandra”. Huru ljuslågan .. promenerade i oupphörligt ändrade riktningar ej olikt lyktgubbar på en äng. Almqvist DrJ 391 (1834). Topelius Vint. I. 1: 17 (1863, 1880).
2) (numera med ålderdomlig prägel, i sht i skildring av ä. förh.) om företagandet av en åk- l. ridtur, förr äv. båttur; äv. i uttr. promenera i vagn resp. till häst o. d. Dalin Arg. 1: 262 (1733, 1754); möjl. till 1. Nordberg C12 2: 689 (1740). H: K: Höghet promenerade i dag til Häst. NoraskogArk. 6: 13 (1768). Förmiddagen promenerades i vagn, till häst eller fot. Knorring Cous. 1: 80 (1834). Blanche Våln. 300 (1847). Promenera i vagn. Cannelin (1921).
II. tr. (jfr I 1 a).
1) föra omkring (ngn) till l. på en promenad resp. åktur o. d.
a) motsv. I 1.
α) (numera med ålderdomlig prägel, ngt skämts.) gå ut och gå med (ngn), promenera med (ngn); särsk.: ta med sig (ett barn l. ett sällskapsdjur, t. ex. en hund) på en promenad o. därvid bereda det tillfälle att röra sig l. motionera l. lufta sig o. d. Promenera barnen. Strindberg Giftas 2: 166 (1886). Det där att promenera sin jycke har blivit en sport. ST 25/3 1928, Söndagsbil. s. 4. Kålle är inte lika oförvägen längre där han promenerar Ada om kvällen på Östra Hamngatan. DN(A) 1932, nr 310, s. 8.
β) (†) befalla (ngn) att l. låta (ngn) gå (omkring); ”skjutsa” omkring o. d. Pullorne (dvs. småflickorna) promenerades ur hand och i hand. Bremer Pres. 15 (1834). 40 à 50 unga personer af båda könen promenerades .. (vid slavmarknaden) upp och ned på piazzan framför huset, i afbidan på hugade köpare. Dens. NVerld. 1: 434 (1853).
γ) [jfr fr. promener ses yeux] (†) oeg. l. bildl. (jfr 2), i uttr. promenera ögonen, låta blicken vandra. (Jag) undviker at i stark dager promenera ögonen öfver staden eller imellan husen. Agrell Maroco 1: 93 (1789, 1796).
b) (†) motsv. I 2: föra omkring l. skjutsa (ngn) på en promenadtur (i vagn); äv. med subj. betecknande vagn. Jag tog en ”cittadina”, en liten Genuesisk vagn, som promenerade mig genom staden. Bremer GVerld. 2: 79 (1860). Hur aristokratien har promenerat henne (dvs. Jenny Lind) i sina landåer. Sturzen-Becker 1: 199 (1861).
2) (numera med ngt ålderdomlig prägel) med sakligt obj. betecknande klädesplagg l. kroppsligt attribut l. visst sinnestillstånd l. viss egenskap o. d.: promenera omkring klädd i (ngt) l. bärande på (ngt) o. d.; promenera omkring i (visst sinnestillstånd); ofta med särskild tanke på att man önskar låta omvärlden se klädesplagget osv.: promenera omkring l. offentligen uppträda med (ngt) för att visa l. demonstrera det; jfr VÄDRA. OPSturzen-Becker (1837) hos Sylwan SturzenB 16. På torget promenerade Elisabeth Schwan sina unga behag i skär sidenhatt och en liten skolkappa. Edholm SvunnD 60 (1843). En som reser omkring för att promenera en stor sorg. Strindberg Giftas 2: 178 (1886). Jag gick en vinterförmiddag och promenerade min spleen på höjderna uppe öfver Vevey. Hansson Kås. 8 (1897). När han skulle ut och promenera sina söndagskläder .. gick han till fots. Johnson Se 151 (1936).
Anm. I vard. (o. skämts.) spr. förekommer (i bet. I 1) ombildningen promenixa prω1menik4sa l. prωm1– osv., v. -ade. Hasselblad BergslVärml. 109 (1929: promenixat .. ut).
Spalt P 2028 band 20, 1954