Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROTERO- prω1terω- l. prå1– l. prωt1– l. prot1-, l. -ero-, l. (i vissa fall framför obetonad vokal) PROTER- prω1ter- osv.
ss. förled i ssgr: först, tidigast.
B: PROTERO-BAS -ba4s, r.; best. -en. [till -bas i diabas] geol. diabasisk l. basaltisk bärgart innehållande augit o. primärt grönt hornblände o. karakteriserad gm närvaron av sekundärt grönt hornblände o. andra förändringsprodukter. NF (1889). —
-GYN -gy4n, adj. l. sbst.; ss. sbst. r., best. -en, pl. -er. [till gr. –γύνης, –γύνος, till γυνή, kvinna (se gyno-). — Jfr androgyn, miso-gyn, proto-gyn m. fl.] bot. o. zool. protogyn.
-GYNI -gyni4, r.; best. -n l. -en. [till -gyn; jfr gr. –γύνεια (se proto-gyni)] bot. o. zool. protogyni. Axell FanerVäxt. 56 (1869). —
-ZOISK -så4isk, adj. [till gr. ζῶον, djur (se zoologi)] geol. om bärgart l. avlagring o. d.: som hänför sig till det tidsavsnitt i jordens historia, från vilket man har de äldsta spåren av organiskt liv; prekambrisk (i inskränkt mening), algonkisk, arkeozoisk. Fennia XII. 3: 13 (1896). Ramsay GeolGr. 309 (1909).
Spalt P 2104 band 20, 1954