Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVENT, n. (Schybergson FinlH 1: 179 (1887)) l. r. l. m. l. f.; pl. -ar; l. PROVENTA, r. l. f.; pl. -or; l. PROVENTE l. PROVANT l. PROVANTE, sbst.; l. PROVANTA, f.
Ordformer
(profandh 1536. profant 1528. profwand-, i ssg 1646. proowantta 1596. prouande 1529. prouant-, i ssg 1537. prouante 1535. prouentar, pl. 1530. provent 1531—1887. proventa (prou-, -än-) 1526 (: prouento, oblik form), 1596—1923 (om ä. förh.). provente 1556. — Anm. I stort sett fördela sig formerna med e l. ä resp. a i andra stavelsen så, att e- o. ä-formerna dominera i bet. 1, medan a-formerna äro vanligast i bet. 2; jfr de mlt. formerna nedan)
Etymologi
[fsv. provent, proventa; jfr ä. d. provent(e), prouandhe, nor. provent (i bet. 1), isl. próventa, próvenda (i bet. 1), mlt. provende, provene (i bet. 1), provant, provande, provandie, provendie (i bet. 2), holl. provande, provende, eng. provend, provand(e), provant; av fr. provende l. it. profenda l. mlat. provenda; ombildning av kyrkolat. præbenda (se PREBENDE) i anslutning till ord med prefixet pro- (se PRO-, prefix1). Ordets formutveckling är icke till fullo klarlagd, icke heller dess etymologiska samband med PROVIANT]
(†)
1) vad som överlämnades (en avgift l. ett gods o. d.) till en (i sht andlig) stiftelse o. d. för att tillförsäkra ngn underhåll under dennes livstid; särsk. om dylik gåva som överlämnades vid ngns inträde i ett kloster; äv. om underhållet; möjl. äv. dels: prebende l. gods som var anslaget till en stiftelses underhåll, dels: underhåll l. kost som ngn gratis (utan avgift osv. av ovannämnt slag) åtnjöt i en stiftelse. Hureledis medt hans modersyster warth ingiffuith j naadhendals closter för hennes prouentthe ith halfft gotz kallat tammisth. G1R 3: 262 (1526). The godz som eders closter är funderatt mett. och them i sedan ther vnder fongit haffue mett testamente eller prouentar. Därs. 7: 122 (1530). Fredrik ryss, huilkinn haffuer prowänta wttij håsspitalenn. VadstÄTb. 218 (1596). Rosman BjärkSäb. 1: 111 (1923; efter handl. fr. 1358).
2) proviant. SvTr. 4: 126 (1528). Profandh tiil same skiipzflottas vdberedningh. G1R 11: 59 (1536).
Ssgr (†): A: (1) PROVENT-GODS. (provent- (-venta-, -vente-) 1556. provento- 1556) [jfr nor. proventgods] gods som överlämnades till en stiftelse för att tillförsäkra ngn underhåll under dennes livstid l. (möjl.) ss. prebende. Teitt Klag. 101 (1556). Därs. 161. —
(2) -MÄSTARE. [jfr ä. holl. provandmeester, ä. eng. provant-master] = proviant-mästare. G1R 11: 252 (1537).
B: PROVENTO-GODS, se A.
C: (2) PROVENTS-SKRIVARE. = proviant-skrivare. BtFinlH 2: 423 (1646).

 

Spalt P 2150 band 20, 1954

Webbansvarig