| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PREBENDE prebän4de l. 032 (prebe´nde Weste; prebä´nnde Dalin), n. (KOF II. 2: 188 (c. 1655: Præbenden, pl. obest.), Lind 1: 164 (1749) osv.) ((†) f. l. m. G1R 1: 2 (1521), RP 8: 237 (1640)); best. -et (ss. f. l. m. -en G1R 6: 118 (1529)); pl. -en (KOF, se ovan, osv.) ((†) -ar RA I. 1: 76 (1527), G1R 12: 199 (1539); -er (möjl. delvis att hänföra till sg. prebenda l. prebend) RA I. 1: 89 (1527), Weste (1807)); äv. (numera bl. i bet. 2 a) PREBENDA prebän4da l. 032, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. PREBEND, f. l. m.
1) (†) ngt som skall givas l. överräckas; inkomster (av ett pastorat). (Sv.) Præbenda. (T.) was man darreichen soll. Schroderus Dict. 20 (c. 1635). Cavallin Herdam. 4: 159 (cit. fr. 1705). — särsk. i uttr. de fattiges prebender, (insamlade) medel avsedda att användas till understöd åt de fattiga. VästeråsDP 12/2 1620.
2) egendom (i jord l. kapital) l. prästgäll som anslagits till lön l. löneförbättring åt innehavare av vissa ecklesiastika ämbeten samt i närstående anv.; jfr BENEFICIUM 2.
a) om förh. inom den romersk-katolska kyrkan, den engelska episkopalkyrkan samt de evangeliska kyrkorna i Norden under tiden fram till reformationens fullständiga genomförande; särsk. om egendom l. prästgäll som anslagits till lön åt kanik (l. kaniks vikarie) l. annan vid dom- l. kollegiatkyrka o. d. tjänstgörande präst; äv. om stiftelse (ofta uppkallad efter visst helgon, i vissa fall knuten till kloster l. helgeandshus l. gille o. d.) avsedd för samma ändamål l. för bekostande av (själa)mässor; äv. om tjänst l. ämbete vars innehavare avlönas med prebende (i här angivna bem.); äv. om gille o. d. vartill en prebendestiftelse är knuten. G1R 1: 2 (1521). Itt stenh[us] och liggiande grund som legat hade vnd[er] s[anc]te katherine p[re]bende ell[e]r gille. OPetri Tb. 223 (1528). Tempel, Prebender och Altar, / .. Aff Påfwen säljas. Schroderus Os. III. 1: 9 (1635). SvKyrkH 2: 615 (1941). jfr DOMHERR-, KANIK-PREBENDE.
b) (i sht förr) i fråga om förh. i Sverige o. Finl. efter reformationens genomförande: pastorat vari kyrkoherdebefattningen medföljer innehavandet av ett annat kyrkligt ämbete l. av vissa professors- l. lektorstjänster (i sht i teologiska fakulteten resp. i ämnet ”teologi” l. ”kristendomskunskap”); kyrkoherdetjänsten i ett dylikt pastorat; i fråga om förh. sedan 1941 bl. om Visby församlings pastorat, där Visby stifts biskop är kyrkoherde, resp. om kyrkoherdetjänsten i detta pastorat; förr äv. (i sht i ssgn PREBENDE-HEMMAN) om hemman anslaget till avlöning åt professor (l. lektor). Thyselius HdlLärov. 1: 29 (1620). Till Præbenda (för den planerade professuren) menar jag mig kunna upleta ett skiönt frälsehemman här kring staden. Schück VittA 1: 226 (i handl. fr. 1670). Prebendena i de theologiska fakulteterna. Geijer I. 1: 219 (1845). SFS 1936, s. 1109. BtRiksdP 1940, 6: nr 74, s. 1. jfr BISKOPS-, PROFESSORS-PREBENDE.
-GODS, -HUS, se C.
C: (2 a, b) PREBENDE-BONDE. = -landbo. Schybergson FinlH 1: 304 (1887). SvRiksd. I. 5: 285 (1934). —
(2 a) -FOGDE. fogde som hade uppsikt över (till kronan indragna) prebendegods? G1R 23: 189 (1552). Forssell Hist. 1: 67 (1869). —
(2 a, b) -FÖRSAMLING. (i sht förr) församling som utgör prebende. GT 1788, nr 42, s. 1. SvD(A) 1920, nr 21, s. 3. —
(2 a, b) -GODS. (prebenda- 1533. prebende- 1539 osv.) gods anslaget till lön l. löneförbättring åt kanik l. professor osv. l. konstituerande l. tillhörande en prebendestiftelse. G1R 8: 173 (1533). Ramsay Skugg. 24 (1917). —
(2 a, b) -GÅRD. (prebend- 1541. prebende- 1540) [fsv. prebendogardher (Neuman Vokbal. 86 (1462))] gård (se gård, sbst.1 6 a o. b) som utgjorde prebende l. skänkts till prebendestiftelse o. dyl. l. som var bostad för kanik o. dyl. l. lokal för gille o. d. med prebendestiftelse. Almquist CivLokalförv. 3: 158 (i handl. fr. 1540). Hagström Herdam. 1: 209 (1897). —
(2 b) -HEMMAN. om vissa hemman som anslagits till lön l. löneförbättring åt ecklesiastika tjänstemän (särsk. professorer o. lektorer) o. som numera överförts till kyrkofonden l. indragits till statsvärket. PrivSvStäd. 3: 563 (1586). Cederlöf FinlPrästEkon. 331 (1934). jfr akademi-prebendehemman. —
(2 a) -HUS. (prebenda- 1530. prebende- 1525—1881) [fsv. prebendahus, prebendehus, prebendohus (SJ 2: 154 (1489), 183 (1491), SthmTb. 3: 402 (1498))] hus som var anvisat ss. bostad åt kanik o. dyl. l. som tillhörde (ett gille med) en prebendestiftelse. OPetri Tb. 81 (1525). Lundin (o. Strindberg) GSthm 285 (1881). —
(2 b) -KOMMINISTER. e. o. prästman förordnad att under prebendekyrkoherde på eget ansvar sköta pastoralvården i en prebendeförsamling; jfr -vicepastor. AnderssonBrevväxl. 2: 19 (1842). Carlquist Herdam. II. 2: 246 (1948). —
(2 a, b) -KYRKA. kyrka i prebendeförsamling. BenzelBr. 76 (1731). Hildebrand Medelt. 3: 158 (1899). —
(2 b) -KYRKOHERDE~1020. (i sht förr) kyrkoherde i prebendeförsamling. BtRiksdP 1893, I. 1: nr 38, s. 6. KyrkohÅ 1917, s. 308. —
(2 a, b) -LANDBO~02 l. ~20. landbo på prebendegård l. prebendehemman. G1R 11: 184 (1536). Almquist CivLokalförv. 1: 350 (1917). —
(2 a, b) -PASTORAT. (i sht förr) pastorat som utgör prebende. BenzelBr. 61 (1731). KyrkohÅ 1939, s. 99. —
(2 a) -PÄNNINGAR, pl. (-peni[n]gene, pl. best.) [fsv. prebenda peninga (SthmTb. 3: 307 (1496))] (†) pänningavgift som erlades av prebendelandbo? OPetri Tb. 82 (1525). —
(2 a, b) -SOCKEN. (i sht förr) socken som utgör prebende (l. som ingick i ett prebendepastorat). HSH 21: 236 (1691; om medeltida förh.). 2RARP 16: 300 (1747). Svedelius Repr. 251 (1889). —
(2 a) -STIFTELSE. stiftelse till underhåll av kanik l. annan präst vid domkyrka o. dyl. l. till bekostande av själamässor. Reuterdahl SKH II. 2: 457 (1850). SvKyrkH 2: 615 (1941). —
(2 a) -TJUV. [efter t. pfründendieb (Luther)] (†) person som orättmätigt tillägnat sig ett prebende (i det att han falskeligen uppgav sig ha fått anvisning på det av påven). FörsprUpp. 5 (Bib. 1618; äv. i Bib. 1703). —
a) till 2 a, i fråga om förh. inom den romersk-katolska kyrkan o. den engelska episkopalkyrkan. SvSaml. 3—6: 332 (i handl. fr. 1762). KyrkohÅ 1933, s. 75.
PREBENDAT, sbst.1, m. [fsv. prebendat; av mlat. præbendatus] till 2 a, om förh. inom den romersk-katolska kyrkan samt de evangeliska kyrkorna i Norden under tiden fram till reformationens fullständiga genomförande: innehavare av prebende; särsk. om präst (vid domkyrka l. annan större kyrka) av lägre grad än kanik. OPetri Tb. 46 (1525). SvKyrkH 2: 551 (1941). —
PREBENDAT, sbst.2, n. [jfr episkopat, kanonikat m. fl.] befattning ss. prebendat (se prebendat, sbst.1). G1R 2: 121 (1525). HT 1929, s. 10.
Spalt P 1679 band 20, 1954