| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRUNKA pruŋ3ka2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. -er Warnmark Epigr. K 4 a (1688)). vbalsbst. -AN (†, Fånge 3 (c. 1710), Dalin Hist. III. 2: 411 (1762)), -ANDE; -ARE (mera tillf.); jfr PRUNK.
1) (numera i sht i vitter stil) om person: uppträda med (alltför) stor prakt l. på ett vräkigt o. skrytsamt sätt, vilja väcka uppmärksamhet gm prakt o. vräkighet, slå på stort, ståta, pråla; numera i sht (med anslutning till 2): uppträda praktfullt l. grant l. extravagant klädd l. utstyrd (i glänsande l. i ögonen fallande kläder l. smycken o. d.); ss. p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Lucidor (SVS) 126 (1669). En ung Präst .., som i sin klädebonad och hela sit väsende aldeles apar efter en prunkande Cavailler. Dalin Arg. 1: 175 (1733, 1754). At vara .. (fattig) och likväl prunka, är nästan det enda vissa som nu utmärker (skandinaverna). Nordenflycht (SVS) 3: 154 (1762). Den som fråssar och prunkar blir en usling på sistone. Posten 1769, s. 623. Hvem prunkar i spetsen på vrenskande häst / i tjärblanka hatten, med oxlägg omfäst? Karlfeldt FridLustg. 109 (1901). Prunka i siden och diamanter. Östergren (1935). — särsk.
a) (†) om avgud som hyllas l. dyrkas av sina anhängare. (Judarna måste) sigh påminna, huru många Gudar i förrtijden hafwa prunckat vthi Assyrien, Persen, Grækelandet, Italien. Sylvius Mornay 611 (1674; lat. orig.: quam multos olim Deos celebrarent Assyria, Persia).
b) (†) använda granna ord o. vändningar till att utsmycka en framställning; jfr c δ. Högdt trafvande tal, .. ordakrus och prunckande. Swedberg Lefv. 74 (1729).
c) i uttr. prunka med ngt, använda ngt för att utveckla (en överdriven) prakt l. göra ett imponerande intryck därmed; ståta l. pråla l. stoltsera l. bravera med ngt; numera utom i β o. γ bl. (med anslutning till 2) med tanke på att ngt glänser l. faller i ögonen; förr äv. i uttr. kunna prunka med ngt, kunna skryta med ngt, ha ngt att berömma sig av (jfr 2 a). Dätt andra sijlfverett som är brukbart och min ängell tycker kan behollas vela vij prunka medh. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 12 (1703). At prunka med Honing, Camfert, Safran (när man agnar krokarna för att fånga stenbit) faller helsingefiskarenom för dyrt. Broman Glys. 3: 637 (c. 1740). Ehuruväl jag icke kan prunka med goda ögon, tog jag dock .. papper (och skrev). Tessin Bref 1: 16 (1751). Upmark Lübke 79 (1872). särsk.
α) [jfr HORN 1 b] (†) i det bildl. uttr. prunka med hornen, röja sin brist på bildning. Dän Narren (dvs. en djäkne) wet ej sielf, at han mäd Hornen prunker. Warnmark Epigr. K 4 a (1688).
β) i ordspråk(sliknande talesätt), i fråga om ngt lånat; särsk. i uttr. prunka med andras (l. med lånta) fjädrar, se FJÄDER I 1 h β. Störst af dårskaper är, at skryta och prunka med andras. Nicander GSann. 111 (1767). Prunka med lånta behag. Cannelin (1921).
γ) (numera föga br.) i fråga om ngt abstrakt (handlingar, kunskaper, egenskaper, titlar o. d.). Jag (är) glad, att jag intet är hos min syster till att höra hennes jämrande, som qvinfolken gemenligen prunka med, när deras män dö. Ekeblad Bref 2: 236 (1660). Våra litteratörer och tidningsskrifvare .. prunka med att kunna allt. CFDahlgren 3: 237 (1828). Prunka med ädelmod. Kolmodin TacAnn. 2: 13 (1835). (Det anglosaxiska rikets härskare) prunkade .. med sådana titlar som basilevs, imperator, cæsar. NF 4: 539 (1881). Prunka med rikedom. Cannelin (1921).
δ) (†) i fråga om visst ord: använda ngt ss. stilistisk utsmyckning; jfr b. Hur ha Latinerne prunkat med deras juba (t. ex.:) Solens hästar med förgyltan maan. Columbus Ordesk. 22 (1678).
2) om sak: lysa, glänsa (i starka färger), (dra uppmärksamheten till sig gm att) vara praktfull l. (alltför) grann, utgöra en prydnad; äv. bildl., om egenskap l. förhållande o. d.; förr äv. i uttr. det prunkar (att osv.), det ser ståtligt ut (att). Lucidor (SVS) 192 (1672; om egenskap). (I moskén i Skutari) prunckade stoore och wällarbeetade lampor af silf(ve)r. KKD 5: 244 (1711). Det prunkar ändå på papperet (dvs. på avgångsbetyget från skolan) att ynglingen genomgått den och den Auctorn. SKN 1843, s. 124. (Mossen) prunkade redan i höstens underbara färger. Edström Mossgrönt 55 (1950). — särsk.
a) i uttr. prunka med l. av ngt, lysa l. glänsa med l. av ngt, vara prydd med ngt, ståta med ngt; förr äv.: ha ngt att berömma sig av l. att skryta med l. att uppvisa; jfr 1 c. Lucidor (SVS) 207 (1672; i bild). Där, som ovägat är, dit resa eij månge, och deri ligger ordsaken, att desse Socknar pruncka med få ädlingar. SmålHembygdsb. 1: 19 (1749). På våren prunkar marken .. av lundens färgstarka täcke av vårblommor. Sterner ÖlVäxtv. 165 (1926).
b) (†) med innehållsobj.: lysa l. glänsa l. stråla av (ngt). (Att ge till de fattiga måste) ske under någon imponerande form, något som lyser för verlden, något som prunkar ädelmod. Blanche Våln. 13 (1847).
c) ss. p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som innebär l. är förenad med (en överdriven) prakt, praktfull, (färg)grann, prålande, prålig; förr äv.: som gör ett skrytsamt l. alltför anspråksfullt intryck. Dalin Arg. 1: 54 (1733, 1754). MoB 1: 108 (1788). (Teatern) omdekorerades .. 1777 af Ferdinando Fuga, som gjorde det hela mycket mera prunkande än förr. Nyblom i 3SAH 5: 77 (1890). Prunkande rosor. Lo-Johansson Stat. 2: 65 (1937). jfr BILD-, FÄRG-PRUNKANDE. särsk.
α) om ord l. uttryck l. litterär framställning l. stil o. d.: (alltför) rikt utsmyckad, fylld av (en överdriven o. tom) ordprakt, högtravande, svulstig, pompös. Hagström Herdam. 4: 340 (cit. fr. c. 1768). Vad som låg bakom denna prunkande karakteristik var otvivelaktigt, att (osv.). Andersson SkånH 1: 461 (1947).
β) (†) storslagen, utomordentlig. En .. prunkande seger. Chenon Heywood 2—3: 109 (1773). Ström Skogsh. 88 (1846). jfr: Prunkande, (dvs.) ytterst präktig. Dalin Synon. 116 (1870). Därs. 115 (1925).
d) (†) ss. vbalsbst. -an, konkretare, om (ngt som utstrålar) prakt, praktfull utstyrsel. (Polacken Lasky) hade .. brakt Stockholms borgerskap .. at visa sig vid en mönstring .. i mycken prunkan. Dalin Hist. III. 2: 411 (1762).
PRUNKA SIG OPP. (†) till 1: styra ut sig, kläda sig (mycket l. alltför) grant l. pråligt. Så äret, som J sielf kunn sij, / Eij altijd bäst för Oss, at wij (dvs. vi flickor) / Oss prunka mehr än myckit op. Lucidor (SVS) 444 (1674; holl. orig.: ons te seer te proncken op).
-BÖNA, r. l. f. [jfr t. prunkbohne] (†) bot. den i sht ss. prydnadsväxt odlade örten Phaseolus coccineus Lin., rosenböna. Fallén Fleischer 263 (1795). Retzius FlVirg. 47 (1809). —
-GEMAK. [jfr t. prunkgemach] (i vitter stil) praktgemak. Palatsens prunkgemak och praktsalar. Levertin 21: 44 (1898). —
-ORD. [jfr t. prunkwort] (†) om vackra l. omsorgsfullt valda ord; äv. om affekterade l. patetiska ord; särsk. om komplimanger. Hur’ kuellier mången sigh, at han må prunkohrd finna / Ok roosa Jungfrun rätt? Lucidor (SVS) 124 (1669). Lindfors (1824). Forn-nordiska prunk-ord. Atterbom PhilH 295 (1835). —
(1) -SJUKA. [jfr t. prunksucht] (†) begär att bli uppmärksammad l. framstå ss. duktig. Tessin Bref 2: 305 (1755). —
-STIL. [jfr d. prunkstil] konsthist. o. litt.-hist. av utsmyckningar överlastad stil. Lindfors (1824). 3NF 15: 781 (1931). Form 1942, Omsl. s. 82. —
-STYCKE. [jfr holl. pronkstuk, t. prunkstück]
1) konsthist. rikt utsmyckat l. pompöst föremål; pompös målning. Levertin 21: 14 (1901; om målning). Hahr NordeurRenässArkit. 239 (1927; om kyrkportal).
B (†): PRUNKE-RÄTT, r. l. m. [jfr t. prunkgericht, skåderätt] fin maträtt. Spegel GW 26 (1685). Kolmodin QvSp. 1: 438 (1732).
Spalt P 2179 band 20, 1954