| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRUSTA prus3ta2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Schroderus Dict. 112 (c. 1635), Möller (1755)), -ANDE, -NING.
I. intr.
1) om person.
a) (numera bl. ngn gg i arkaiserande stil) nysa (häftigt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: anfall av (häftig) nysning; jfr NYSA 1. Tå prustadhe pilten siw resor. 2Kon. 4: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: nös). Et starkt kliande i näsan med prustningar. VDAkt. 1793, nr 202. Ekholm NorrfL 254 (1920; alluderande på 2Kon. 4: 35; jfr ovan). särsk. i fråga om vidskepliga föreställningar o. konventionellt beteende i samband med nysning; jfr NYSA 1 a. Hwad skal iagh önska honom som prustar? FormPuerColl. C 8 b (1579; uppl. 1559: niws). Man sägher til then som prustar: Gudh hielpe tigh. PPGothus Und. V 2 a (1590). Thet måste vara sant, efter jag prustar thervid. Lind (1749). Kalm Resa 3: 350 (1761).
b) (numera mindre br.) stöta ut luften kraftigt genom munnen (o. näsan) så att ett ljud uppkommer, frusta; fnysa; förr äv.: fjärta; jfr 2. (Han) fräste och prustadhe såsom ett wilt swijn medh hoot och mord. PErici Musæus 3: 19 a (1582). The gnuggade örter vthi hans (dvs. den sjukes) ör, / Han prustadhe tå bådh achter och för. Forsius Fosz 580 (1621). Noreen VS 1: 359 (1905). jfr: (Tavlan ”Spiel der Wellen”) föreställde en övermåttan prustande böljelek med vilt omtumlande tritoner, sjöjungfrur och andra Neptuni undersåtar. Vi 1947, nr 9, s. 16.
c) (†) i uttr. prusta på ngn, skjuta på ngn (med kanon); jfr PUSTA, v. C. G. Skytte (1704) i KKD 11: 258.
2) (numera knappast br.) om djur: nysa; stöta ut luften kraftigt o. ljudligt genom näsan (o. munnen), frusta; i sht om häst; ss. p. pr. äv. i adjektivisk anv.; jfr FRUSA 1, FRUSTA 1. IErici Colerus 2: 233 (c. 1645). För Snufvan .. är ock godt at blåsa fint Salt uti näsan på Fåret, som dermed är behäftat, derigenom det kommer at prusta, och således Flussen at låssna. Alströmer Får. 54 (1727). En biällerselad prustande slädtrafvare. Wallenberg (SVS) 1: 239 (1770). (Hästens humör) gaf sig tillkänna med prustande. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 81 (1836). Dalin (1855; med hänv. till frusta).
II. (numera bl. ngn gg i arkaiserande stil) tr.: spotta ut (ngt i ngt) i samband med hostning l. nysning; jfr FRUSTA 2. Hostar [?] man vid bordet, at något prustas i fatet, är .. (maten) oren. Linné Diet. 1: 151 (c. 1750). (”Galna Ekeroten”) har prustat tobaksdrossar i ölet. Heidenstam Karol. 1: 3 (1897).
PRUSTA IFRÅN SIG. (†) till II: spruta ut (ngt) genom mun l. näsa. (Djuret) blåste och prustede vatn ifrå sig. HH 20: 111 (c. 1580). Broman Glys. 3: 576 (c. 1740; efter ä. handl.). —
PRUSTA UT10 4.
1) (numera knappast br.) till I 1 b: låta luftströmmen passera ut genom mun o. näsa, andas ut; äv.: brista ut i skratt; förr äv. i uttr. icke kunna l. få prusta ut, vara andtruten, ha svårt att andas. Icke kunna — Icke få prusta ut. Nordforss (1805). Då N. inkommit, .. kunde en af de närvarande mest skrattsjuke ej hålla sig; han ”prustade ut”. Laurén Minn. 45 (1877). Östergren (1935).
2) (†) till II: spotta ut (ngt). Hwalfisken haffuer prustat vth Jonam. Lælius Bünting Res. 1: 197 (1588). Dalin (1855; med hänv. till frusta ut).
-KRYDDA, r. l. f., l. -KRYDDE, n. l. m. (prust- c. 1635—c. 1755. pruste- 1572—1714. prusto- 1538—1578) (†) bot. o. farm. om (den bl. a. till nyspulver använda roten av) örten Helleborus niger Lin. l. örten Veratrum album Lin., prustrot; jfr nyse-krydda. VarRerV 57 (1538). Pruste krydder — 2 pundt. TullbSthm 9/9 1578. Schultze Ordb. 2450 (c. 1755). särsk. i uttr. vit prustkrydda, om roten av Veratrum album Lin.; jfr prustrot 1 d. BOlavi 22 b (1578).
Ssgr (†): prustkrydde-gräs. bot. = prust-gräs. Franckenius Spec. E 1 a (1638). Tillandz D 5 b (1683).
-KÅDA, r. l. f. [drogen retar i pulveriserad form till nysning] farm. om den inom läkekonsten (numera företrädesvis inom veterinärmedicinen) använda intorkade mjölksaften av vissa arter av växtsläktet Euphorbia Lin., i sht av den i Marocko växande Euphorbia resinifera Berg. PH 11: 284 (1777). KommentSvFarm. 475 (1903). —
-ROT, se d. o. —
-ÖRT. (prust- 1659—1785. pruste- 1578—1642) (†) bot. namn på vissa växter.
1) Helleborus niger Lin.; särsk. i uttr. svart prustört; jfr nys-ört, prustrot 1 (a). Månsson Ört. 229 (1628). Svart prust-ört. Hoffberg Växtr. 149 (1784).
2) Veratrum album Lin.; särsk. i uttr. vit prustört; jfr nys-ört, prustrot 1 (d). Hwijt prusteört. BOlavi 24 b (1578). Franckenius Spec. B 3 b (1659).
3) Achillea ptarmica Lin.; jfr -gräs o. nys-ört. Bromelius Chl. 92 (1694). Brander NatH 103 (1785). jfr änge-prustört.
5) [jfr arnika o. nys-blad] Arnica montana Lin., hästfibla; jfr prustrot 2. Bromelius Chl. 3 (1694).
B (†): PRUSTE-KRYDDA, -ROT, -ÖRT, se A.
C (†): PRUSTO-KRYDDA, se A.
Spalt P 2182 band 20, 1954