| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRÅL prå4l, n. ((†) r. l. m. l. f. Berndtson (1880)); best. -et; pl. (†) = (Visb. 1: 21 (1572; i bet. 4)).
1) (utvecklande av) prakt l. ståt o. d.; numera bl. med klandrande innebörd, särsk. dels om (överdriven) prakt osv. som utvecklas på grund av fåfänga, dels: skryt, skrytsamt uppträdande, briljerande, braverande, stoltserande o. d.; jfr PRÅLA I 1. (Lat.) Feralis pompa .. (sv.) thet pråål som skeer j begraffning. VarRerV 38 (1538). Huadh hielper oss nu wårt prål? Hwadh gagnar oss nu rijkedom och hoghmoodh? Vish. 5: 8 (Bib. 1541). Hans Kongl. May:t (som dagen tilförende medh stoor pracht och pråål ankom til Stockholm ..). Widekindi KrijgH 917 (1671). Det är behagsjukans prål med känslor, som verkar vidrigt. 2SAH 56: 143 (1879). Inredningen (i banken är) prydlig men utan prål. NDA 1914, nr 118, s. 1. — jfr ANDAKTS-, BOND-, BORD-, GLITTER-, KLÄD-, KÄNSLO-, LÄRDOMS-PRÅL. — särsk. (†) i vissa uttr.
a) föra prål, äv. föra ståt och prål o. d., använda l. utveckla ståt l. prakt, leva i (lyx o.) överdåd, slå på stort. Bisper haffua medh theres clerekrij fördt .. stoort pråål och herradöme. OPetri 1: 334 (1528). När Johannes Magnus visiterade i Församlingarna, förde han stort ståt och prål. Botin Hem. 2: 102 (1756). Fryxell Ber. 3: 87 (1828; i yttrande tillagt Gustav Vasa).
b) göra ngt på prål, göra ngt med prakt. Thär tu skall byggie någott, ther vill tu altidt byggie husett på så stortt pråll, och med så suår bekostning, som (osv.). G1R 19: 271 (1548).
e) sätta heder i prål, sätta sin (l. en) ära i prakt l. yppigt levnadssätt o. d. Heder sättes i prål; at prägtigt lefva berömes. Nicander GSann. 111 (1767).
2) (tillf., i poesi) om prakt i naturen o. d.; jfr PRÅLA I 2. Den arma svenska jorden .. / .. strödde glada färgers prål / Längs hvarje dikesvall. Snoilsky 3: 33 (1883).
3) (†) i uttr. stå i prål av ngt, vara utsmyckad med ngt; jfr PRÅLA II. Der stod den fina Lögn i prål af konst och smink. Dalin Vitt. II. 5: 37 (1742, 1755).
4) konkret, om ngt fint l. vackert (varmed ngt utsmyckas l. varmed ngn utsmyckar sig; äv. bildl.; numera bl. (koll.) med klandrande innebörd: grannlåt(er), glitter, bjäfs; jfr PRÅLA I 1, 3, II. Visb. 1: 21 (1572). Thet papistiska gambla vtrutna prålet som henger på wäggiarna (i Sunds kyrka). Murenius AV 186 (1649). Jag en Drottnings prål och hufvudbonad bar. / Min Man en Konung blef. Kolmodin QvSp. 1: 380 (1732). Ej flärd och prål till dagligt bruk / Den enkla byrån hyste. BEMalmström 6: 287 (1855). Andersson SvH 293 (1943). — jfr KLÄD-, KVINNO-, KÄNSLO-PRÅL. — särsk. a) (†) om frukt(er) l. kryddor o. d. använd(a) till smaksättning o. garnering av en bål o. d. Klang! J Skönheter, se ännu ryker vår bål, / Med slefven full af rack (dvs. arrak), Citroner och prål. Bellman (BellmS) 2: 25 (1785, 1791). b) bildl., i muntlig l. skriftlig framställning: granna ord l. fraser, (retoriska) prydnader, klingklang, grannlåt. Kyrkol. 12: 2 (1686). Det är ej mera någon ära, / At rosad bli af Skalders prål. Nordenflycht QT 1748—50, s. 45. Så söka äfven somlige att utstyra den enkla predikan om korset med mensklig vältalighets prål. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 153 (1865). Fröding NDikt. 122 (1894). jfr BILD-, ORD-PRÅL.
5) (†) beröm, pris. Romaren är förswunnen, / Doch talas Romerskt Mål. / Rätt som man wore bunnen, / Til thesz Beröm och Prål. Skogekär Bärgbo Klag. A 2 b (c. 1632). — särsk. i uttr. vara i högsta pris och prål, se PRIS, sbst.3 II 1 d slutet.
Ssgr, se under pråla.
1) till 1: praktfull, präktig, ståtlig; äv.: prålande, prålig. Een herligh och prålachtigh stadh. Lælius Bünting Res. 1: 221 (1588). Vthi sina prålachtigha Messe klädher. Petreius Beskr. 6: 36 (1615). Lind (1749; under prächtig). Thorild (SVS) 3: 227 (1792). särsk. om person l. persons sinne o. d.: praktlysten. Tu skalt icke wara alt för prålachtigh. Schroderus KonFörähr. 63 (1606). Våra prålaktiga sinnen. VetAH 1759, s. 140.
2) till 4 b, om muntlig l. skriftlig framställning: fylld av granna ord l. fraser, braskande. Balck Es. 50 (1603). The falske Jurister .. bruka höge och prålachtige Ord. Schroderus Waldt 60 (1616). HH XXVII. 2: 219 (1810). —
PRÅLIG, se d. o.
Spalt P 2216 band 20, 1954