Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PRÖVAN, r. l. f.; best. prövanen (Balck Ridd. b 2 b (1599)). Anm. Med avs. på sg. best. prövan se PRÖVA, sbst.
Ordformer
(skrivet -ffu- l. -fv-)
Etymologi
[fsv. prövan; till PRÖVA, v.; jfr isl. prófan]
(†)
1) granskning, prövning (av ngts korrekthet o. d.); jfr PRÖVA, v. I 2. Tegnér FilosEstetSkr. 200 (1808).
2) prövning (av ngn med avs. på kunskaper o. d.); jfr PRÖVA, v. I 3. Om Vngdoms pröffuan och välsignelse, som plägade kallas Confirmatio. KOF 1: 226 (1575; rubrik).
3) = PRÖVA, sbst. Then första pröffuanen är, om Menniskian gerna hörer Gudz ord. Balck Ridd. b 2 b (1599).
4) förhållandet att ngn l. ngt prövas l. sätts på prov (gm olyckor l. lidanden o. d.); prövning (se d. o. 4); jfr PRÖVA, v. I 6. PErici Musæus 5: 207 b (1582). Korset intet annat är, än the Christnas hälsosamma pröffuan. Därs. 6: 93 a.

 

Spalt P 2290 band 21, 1955

Webbansvarig