Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUK pɯ4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. puk, knöl, ngt utstående, puke, liten mila; jfr eng. pook, hög; sammanhörande med PUKA, v.2, sannol. äv. med PJUK, sbst.2 — Jfr PUKE, sbst.1, PUKIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten mila i vilken ofullständigt kolade vedstycken från riven större mila kolas, brandmila. Levander DalBondek. 1: 524 (1943). — jfr BRAND-PUK.

 

Spalt P 2354 band 21, 1955

Webbansvarig