Publicerad 1955   Lämna synpunkter
-PUNDING ~pun2diŋ, vard. äv. ~pun2iŋ, förr äv. -PUNDNING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-punding 1792 (: 24 och 36 pundingar, pl.)—1913. -pundning 1848 (: trettiosexpundningarne, pl.). -punning 1713 (: 6 til 3 punningar, pl.)—1828. -punninge 1779 (: 24 punninge))
Etymologi
[avledn. av PUNDIG 4]
(om ä. förh.) i ssgr, för att beteckna kanon med så l. så stort pundigtal; se ADERTON-, FYRA-, HALV-, SEX-, TJUGUFYRA-, TOLV-, TRE-, TRETTIOSEX-PUNDING m. fl.

 

Spalt P 2409 band 21, 1955

Webbansvarig