Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYSSEL pys4el, n.; best. pysslet; pl. (†) = (Bark Bref 1: 77 (1703; i bet. 1 a)); förr äv. PUSSEL, sbst.2, n.
Ordformer
(puss- 1678—1807. pyss- 1703 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pussel, pyssel; vbalsbst. till PYSSLA]
1) motsv. PYSSLA 1: sysslande, sysselsättning, pysslande; äv. konkretare: småbestyr, småsysslor; äv.: knåp, knåpgöra. Dijkman AntEccl. 327 (1678, 1703). Allt pyssel och knåp (i trädgården var) förloradt på en frostnatt. Strindberg Skärk. 196 (1888). Anlag för litterärt pyssel. SvD(A) 1932, nr 79, s. 5. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om (besvärliga l. långdragna) förhandlingar o. dyl. l. om mellanhavande o. d.; förr äv. i pl. Bark Bref 1: 77 (1703; pl.). Prinsen och jag har lite pyssel med bönderna här. Strindberg NSvÖ 2: 99 (1906).
b) (†) pedantiskt sysslande med småsaker, pedanteri. Nordforss (1805).
c) (†) långsamhet, sölighet. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
2) (tillf.) med anslutning till PYSSLA 2: (om)-pysslande, (öm) omvårdnad. Hon blev överansträngd av det ständiga pysslet med den sjuke.

 

Spalt P 2546 band 21, 1955

Webbansvarig