Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, 15, III 2) -LADDA, v., -ning (Schultze). (†) pålasta (ngt); lasta på (ngn ngt); särsk. bildl., stundom: betunga (ngn med ngt); äv.: förorsaka (ngn olägenhet) l. draga över (ngn fördömelse o. d.); äv. med sakligt subj.; äv. refl.: lasta på sig (ngt) l. ansvaret för (ngt), äv.: få (ngt) på sitt samvete. (Soldater) som så mångas fattigas tårar sigh påladdat. Isogæus Segersk. 1207 (c. 1700). Om jag ensam mig en så important expeditions befordran nu påladda skulle. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 36. Varandes .. för svårt honom med något vidare (i fråga om förmynderskap o. d.) kunna påladda. VDAkt. 9/5 1733. Därs. 1736, nr 750 (: påladdas någon olägenheet). Påladda .. (dvs.) Lasta på, (lat.) Onus imponere. Schultze Ordb. 2518 (c. 1755). Wahlfisk KatUnd. 196 (i handl. fr. 1768: påladdar .. fördömmelse och ofärd). särsk.: utsätta (ngn) för (beskyllning), rikta (beskyllning) mot (ngn); äv. i uttr. påladda ngt på ngn, lägga ngn ngt till last. Han .. som en sådan grof Beskyllning mig påladdar. VDAkt. 1703, nr 145. At han .. hwadh een Person råkat försee sig uti, på heela Prästerskapet .. påladdar. Därs. 1707, nr 881. Därs. 1725, nr 399. —
1) (†) sömn. motsv. pålägga 1 f: applikation (se d. o. I 3 b), pålägg (se d. o. 1 b). NJournD 1860, s. 70.
Ssgr (till -lag 2; föga br., lant.): pålags-djur. påläggsdjur. SD(L) 1895, nr 336 B, s. 2. Därs. 1896, nr 596, s. 2.
Spalt P 2815 band 21, 1955