| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅNYTT- på3nyt~, äv. pånyt3~ l. po- (jfr påny´ttfödd Weste o. påny´ttfö´dd Boivie SvSpr. 234 (1820)), förr äv. PÅNY-.
i ssgr.
B: PÅNYTT-FÖDA, v., -else (se d. o.), -ning (föga br., Skandia 2: 163 (1833)); -are (se avledn.). (påny- 1848—1854. pånytt- 1745 (: opå nyt föd), 1805 osv.) (i sht i högre l. vitter stil) oeg. l. bildl. (ofta med sakligt subj.), med avs. på ngn l. ngt som ges ny gestalt l. ny existens(form) l. som uppväckes till nytt liv: ge nytt liv; (åter)uppväcka (till nytt liv); äv. refl., särsk.: (fortplanta sig o.) leva vidare i nya individer; äv. i pass. med intr. bet.: få nytt liv, stundom: återupplivas; äv. i uttr. pånyttfödas i ngn, återuppstå i ngn; äv. i p. pf. (stundom äv. i p. pr.) med mer l. mindre adjektivisk bet. Atterbom SDikt. 1: 300 (1810, 1837). Den alltjemt skiftande skapelsens mångfald pånyttföder sig, men upprepar sig aldrig. Thomander 3: 2 (1857). Psalmdiktaren (J. O. Wallin), i hvilken Isais sons skaldeande pånyttföddes. Rydberg i 2SAH 56: 6 (1879). Då solen pånyttfödde livet och vegetationen. Andersson SkånH 1: 19 (1947). särsk.
a) i fråga om uppväckande av nytt liv i religiöst avseende; i sht dels i pass. (äv. med intr. bet.), dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Nordforss (1805). Det kommer .. blott derpå an, att hela menniskan låter sig pånyttfödas, christliggöras. SKN 1844, s. 62. Den pånyttfödda människan kallas äfven en omvänd människa. Ahnfelt o. Bergqvist 137 (1895). jfr opånyttfödd.
b) allmännare, med avs. på person (med tanke på inre egenskaper) l. med avs. på ngns sinne(n) l. hjärta o. dyl. l. med avs. på förmåga l. egenskap l. intresse o. d.: ingjuta nytt liv i, återuppliva; äv. övergående i bet.: omskapa (till ngt); vanl. med sakligt subj. l. i pass. med intr. bet. Törneros Brev 1: 70 (1825). (Fogdarna) skulle .. en gång göra sig förtjenta af en pånyttfödande tuktan af Karl den Niondes hårda hand. Forssell Hist. 1: 38 (1869). Musiken / alla sinnen pånyttföder. Forsslund FriVärs 23 (1908). Man kan .. knappt tro att anarkiska människor kunna pånyttfödas till en stat. KKD 4: XXIX (1908). Ansvaret .. pånyttfödde henne. Krusenstjerna Pahlen 6: 106 (1935). Ett svärmeri för medeltiden, som .. (Strindberg) trodde vara på väg att pånyttfödas i Frankrike. Lamm i 3SAH LIII. 2: 95 (1942).
c) i uttr. vara l. bli(va) l. känna sig o. d. (lik)som l. alldeles som pånyttfödd, om person: vara l. bli osv. som en ny människa; jfr ny, adj. 7 slutet. Carlén Repr. 563 (1839). Östergren (1935).
d) med avs. på nation l. stat l. institution o. d.: ingjuta nytt liv i, ge ny kraft åt; återuppväcka; äv.: komma att återuppstå med självständigt liv; äv. allmännare, med avs. på ngt sakligt: ge ny(a) form(er) l. nytt innehåll, komma att antaga ny gestalt; äv.: komma att leva l. blomstra upp igen. Skandia 2: 163 (1833: pånyttfödning; om Greklands återuppståndelse ss. självständig nation). Sedan ni (dvs. G. III) pånyttfödt ert rike, vill ni dessutom försköna det. Crusenstolpe Mor. 3: 101 (1841). Konstnären .. utkastar en bild (av vad han sett), .. hvars innehåll är oss något nytt, emedan bilden .. blifvit pånyttfödd i sanning och skönhet. Samtiden 1873, s. 41. (Det) var .. (professor P. E. Bergfalk), som skulle pånyttföda juridiska fakulteten. Svanberg RedLefn. 351 (1882). Jag är säker på att du kommer att pånyttföda den gamla Alströmerska gården. Adelsköld Dagsv. 3: 323 (1900).
e) med avs. på dag l. sol o. d.: bringa att ånyo taga sin början resp. att ånyo visa sig l. skina l. att (efter vintersolståndet) ånyo vara uppe allt längre o. d.; vanl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som ånyo tar sin början resp. som ånyo visar sig l. skiner l. börjar vara l. är uppe allt längre osv. Valerius 2: 201 (1836). Långt bort bådar en strimma åter pånyttfödd dag. Nathorst SElmseld 37 (1926).
Avledn.: pånyttfödare, m. (i sht i högre l. vitter stil) oeg. l. bildl.: person (l. gudom o. d.) som åstadkommer ngns l. ngts pånyttfödelse; särsk. till -föda a, b, d. Melin JesuL 2: 173 (1843). Den svenska verskonstens pånyttfödare Gustaf Fröding. Almquist VärldH 8: 653 (1938). —
-FÖDELSE. (påny- 1839. pånytt- 1820 osv.) [jfr -föda] (i sht i högre l. vitter stil) oeg. l. bildl.: förhållandet att ngn l. ngt pånyttfödes l. uppväckes till l. får nytt liv, nyfödelse (se d. o. 2); stundom: återfödelse, reinkarnation. I naturens tempel .. firas .. hvarje vår pånyttfödelsens jubelfest. Fries BotUtfl. 1: 40 (1843). FoF 1918, s. 93 (om återfödelse). särsk.
a) motsv. -föda a: ny födelse (se födelse 2 c), nyfödelse (se d. o. 2 slutet); stundom: omvändelse. Pånyttfödelsen sker af den Helige Ande. Agardh BlSkr. 1: 54 (c. 1855). Efter sin pånyttfödelse delade han icke mera bädd med sin hustru. Moberg Utvandr. 110 (1949).
b) allmännare, motsv. -föda b, d (o. e): pånyttfödande av ngn l. ngt; särsk.: ingjutande av nytt liv i ngn l. ngt; återupplivande; återuppväckelse; återuppståndelse; renässans; äv.: omskapelse (varigm ngt l. ngn framträder i ny gestalt); ofta i uttr. ngns l. ngts pånyttfödelse l. pånyttfödelse av (ngn l.) ngt. Spaniens herrliga pånyttfödelse (gm införandet av konstitutionellt statsskick). SC 1: 630 (1820). Den forntida bildningens pånyttfödelse (vid medeltidens slut). Pallin NTidH 1 (1887). Schuberts lied är en pånyttfödelse av en dikt, ett återskapande i ny ande. Norlind AMusH 633 (1921). Vid tiden för vår handelsflottas pånyttfödelse. VFl. 1933, s. 12.
Ssgr (mera tillf.): pånyttfödelse-, äv. (föga br.) pånyttfödelses-medel, n. (-else-) jfr medel, sbst. 13; särsk. till -födelse b. PedT 1898, s. 3.
-period. (-elses- 1875) särsk. till -födelse b, om period som kännetecknas av pånyttfödelse l. återuppväckelse l. återupplivande av ngt. Lysander Faust 36 (1875).
-värk, n. (-else-) om arbete l. värksamhet som medför l. innebär en pånyttfödelse; särsk. till -födelse b. BEMalmström 5: 6 (c. 1860). —
-SKAPELSE. (mera tillf.) handlingen att skapa ngt som nytt l. på nytt, nyskapande, nyskapelse. Frey 1844, s. 536. Söderhjelm Upps. 89 (1908). —
-VÄCKT, p. adj. (mera tillf.) väckt på nytt; särsk. bildl., om oro o. d. Krusenstjerna Pahlen 3: 111 (1931; om oro).
Spalt P 2858 band 21, 1955