| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 52 p) -PRENUMERERAD, p. adj. (†) påtingad; beställd. VLBibl. Brev 3/1 1799. (Atterboms brev finnas knappt) en enda dag hemma, utan vandra hand mellan hand och äro alltid påprenumererade. VFPalmblad (1818) hos Ahnfelt Rääf 303. —
(I 13, 15, III 2) -PRESSA, -ning.
1) utöva press l. tryck på (ngt l. ngn); företrädesvis ss. vbalsbst. -ning, äv. oeg. l. bildl.: tryck l. påtryckning (på ngn l. ngt). JournLTh. 1812, nr 52, s. 3 (i bild). Dessa små byggnader, som brakande darrade vid stormens påpressning. Carlén Skuggsp. 1: 40 (1861, 1865). Tysk påpressning på ryssarna i Ostpreussen. Steffen Krig 1: 128 (1914). Under opinionens påpressning uppnåddes i underhuset en rösts majoritet (för underhusreformen). Almquist VärldH 7: 561 (1928). särsk. med avs. på klädesplagg o. d.: ge (ngt) en pressning (för uppsnyggning), pressa (se d. o. I 1 a β). Vill du .. ge byxorna en påpressning! Östergren (1935).
2) (i sht i fackspr.) anbringa l. fästa (ngt) på ngt gm pressning, pressa fast (ngt) på ngt; äv. i uttr. påpressa ngt på ngt l. påpressa ngt ngt. TT 1872, s. 222 (: påpressning). Vefven och excenterskifvorna äro .. påpressade axeln. Därs. 1881, s. 10. Hjul fast påpressade å axeln. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 100.
Ssg (till -pressa 1; mera tillf.): påpressnings-medel, n. särsk. bildl.: påtryckningsmedel. HT 1932, s. 183. —
(I 16 b, III 2 d) -PRÄGLA. (†) bildl.: ge (ngt) prägel av (ngt). Samma anda .. påpräglar .. (författaren) alla sina verk. SKN 1842, s. 296. —
(III 2) -PUCKLAD, p. adj. (vard.) som puckla(t)s på, som får l. fått stryk. SvD(B) 1947, nr 216, s. 8 (i bild). —
(I 13, 15, III 2) -PUDRA, v., -ing. strö på (mjöl- l. pulverformigt ämne) på ngt, pudra på (ngt) på ngt; äv. i uttr. påpudra ngt på ngt l. påpudra ngt ngt. AHB 123: 112 (1885). Ett .. etssalt, hvilket .. (vid kalletsning) påpudras aftrycket. Törner GlasMåln. 76 (1895). —
(III 2) -PYLSAD, p. adj. [sv. dial. påpylsä(d)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) påbyltad, påpälsad. En varmt påpylsad Smålandspiga. Heidenstam Svensk. 2: 45 (1910). —
(III 2) -PÄLSA, -ning; -erska (se avledn.).
1) klä(da) på (ngn) päls(kläder), insvepa (ngn) i pälsvärk; ofta allmännare: klä(da) på (ngn) l. svepa in (ngn) i tjocka (ytter)kläder l. i en mängd kläder o. d.; stundom äv. med obj. betecknande kläder o. d.: sätta på (ngt) så att ngn blir tjockt l. varmt klädd; pälsa l. bylta på (ngn ngt); äv. refl.; särsk. dels i p. pf. (äv. med mer l. mindre adjektivisk bet.), i sht om person (äv. i uttr. påpälsad med ngt), dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret, om kläder som ngn pälsat på sig l. som pälsats på ngn). CAEhrensvärd Brev 2: 349 (1799). Jag .. drabbades (på färden från Sthm till Uppsala) af en njurstens-krampkolik. .. Midt på landsvägen! i denna årstid! denna påpelsning! Atterbom (1845) i 3SAH 37: 224. Att han till en otrolig grad var påpelsad med kläder. Svanberg RedLefn. 239 (1882). Sundén (1888; äv. med avs. på kläder). Fogelström Vakna 28 (1949).
2) (i vissa trakter, vard.) ge (ngn) slag l. stryk, puckla på l. prygla (ngn); äv.: ge (ngn) bannor l. uppsträckning l. tillrättavisning o. d., läxa upp (ngn); ”ge (ngn) på pälsen”; särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om (kok) stryk l. om uppsträckning l. skrapa o. d. Grefve Horn blef (i debatten) af .. (L. Hierta) bra påpelsad. Liljecrona RiksdKul. 463 (1841). Auerbach (1913; äv. i fråga om prygel). Otter Officer 391 (1930: påpälsning; om uppsträckning).
Avledn. (till -pälsa 1; tillf.): påpälserska, f. kvinna som pälsar på ngn l. sveper in ngn i ngt. Runeberg (SVS) 2: 37 (c. 1825). —
(I 13, 15, III 2) -PÄNSLA, -ing. gm pänsling anbringa l. påstryka (ngt) på ngt; äv.: medelst pänsel måla på (figur l. ornament o. d.) på ngt (jfr på I 16 b, III 2 d); äv. (särsk. i uttr. påpänsla ngt med ngt) med obj. betecknande ngt varpå vätska l. färg l. pulver o. d. påstrykes: medelst pänsel bestryka l. övertäcka (med ngt); äv. oeg. l. bildl.; äv. i uttr. påpänsla ngt (t. ex. vätska) på ngt l. påpänsla ngt ngt. På förhårdningar i .. (öronspottkörteln) ingnides jodsalva eller påpenslas jodtinktur. Lundberg HusdjSj. 341 (1868). Färgrullen utgöres af filt, som emellanåt påpenslas med färgvätska. Nyström Telegr. 173 (1869). Målad utsmyckning (på vaser), raskt påpenslad i ljusa, behagliga färger. Strömbom EgyptK 223 (1928). Flickebarnet tar upp sin puderdosa och ger sina läppar och kinder en sista påpensling. Dahlin Canada 120 (1929). —
(III 2) -RAPPA, -ning. (vard., numera bl. tillf.) rappa l. puckla på (ngn), slå l. prygla (ngn). SvTyHlex. (1851, 1872). —
(III 2 r) -RESA, v. (†) med avs. på brasa: gm att resa veden göra i ordning l. iordningställa (o. tända), resa o. göra upp; jfr resa på samt lägga på 8. Sedan en brasa af lång granved blifvit pårest i spiseln .. var han rätt nöjd med sit beslut at qvarstadna (på gästgivargården). Cederborgh UvT 1: 16 (1809). Dalin (1855). —
(III 5) -RESONERA. (†) gm resonemang pådyvla l. tillskriva (ngn en mening). Tuderus Kiesewetter Log. 176 (1806). —
(III 2 l) -RIDA, -ning. vid ridning stöta emot l. kollidera med (ngn l. ngt), rida på (ngn l. ngt). Bli påriden vid en tävling. Östergren (1935). NFSportlex. 4: 772 (1941). —
(III 2) -RIGGA, -ning. sjöt. förse (fartyg l. mast o. d.) med rigg, sätta upp rigg på (fartyg l. mast osv.), rigga på l. upp; motsatt: avrigga. En del (segelfartyg ha) utrustats och påriggats för att insättas i fraktfart. VFl. 1915, s. 79. Hägg Örl. 157 (1943). —
(I 13, 15, III 2) -RIMMAD, p. adj. (†) om salt: påströdd i tunt lager, tunt påströdd. VetAH 1748, s. 132. —
1) till I 15, 24 c α, III 2, 5: ge signal på signal- l. dörrklocka o. d. för att tillkalla ngn l. för att tillkännage att man önskar komma in l. meddela sig med ngn; särsk.: ge signal på telefon för att tillkännage att man (l. ngn) önskar tala med ngn, ringa upp; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., äv. substantiverat; ss. vbalsbst. -ning ofta konkretare, om dylik (telefon)signal, stundom övergående i bet.: (ankommande) telefonsamtal; äv. bildl. Påringningen hos abonnenten. FörtAbonnSthmTel. 15/7 1884, s. 4. ”Påringdt” blir hädanefter svaret på statens telefonstation, då abonnenten begär ett samtal. GHT 1895, nr 204, s. 3. Essén Doll. 79 (1917: påringningar; bildl.). Polismästaren .. (hade) av telefonstationen begärt att eventuella påringningar skulle släppas fram till honom. Hellström Malmros 348 (1931). En säkerhetskedja, som lades på, innan man öppnade (dörren) vid påringning, för den påringande. Östergren (1935). jfr telefon-påringning. särsk. tr. SAOL (1900).
a) (föga br.) med obj. betecknande dörrklocka o. d.: ringa l. ge en signal på; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning, i uttr. påringning av (klocka), ringning på (klocka). SD(L) 1901, nr 67, s. 4.
b) med obj. betecknande person (l. institution o. d.).
α) (†) i fråga om ringning på signalklocka o. d.: gm ringning tillkalla (ngn), ringa på (ngn). Klint (1906).
β) i fråga om telefon: ringa upp (ngn); särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk anv., äv. substantiverat. Klint (1906). Avringning bör ske, även om påringd abonnent ej svarar. RTKatal. 1922, IV. 1: XII. Förmedlingsbyråerna åtaga sig .. (att) lämna upplysning om den påringdes bortovaro. 2NF 38: 803 (1926).
c) (†) med obj. betecknande telefonapparat: ringa upp den abonnent som har (en telefonapparat), ringa upp det nummer som innehas av (en telefonapparat). Hammarlund Fickur. 19 (1893). PT 1895, nr 68 A, s. 2.
2) (i fackspr.) till I 21 c, III 6: gm ringning l. signal med klocka tillkännage att arbetet (vid örlogsvarv, i sht förr äv. vid fabrik o. d.) skall börja (på morgonen l. efter rast o. d., i sht förr äv. efter längre ledighet); stundom äv. tr., med obj. betecknande arbete: på sådant sätt tillkännage tiden för igångsättande av. Från och med den 24 .. Februari till och med den 17 .. October .. påringes kl. 3/4 till 1 e. m. Gynther Förf. 1: 60 (i handl. fr. 1805; vid örlogsvarv). De som (för någon tid) afringas njuta åtta dagars tillsägelse före af- och påringningen. Därs. 61 (vid örlogsvarv). ArbStat. A 4: 133 (1904).
Ssgr (i allm. till -ringa 1). påringnings-avgift. telef. särskild avgift som utgår för telefonsamtal som utväxlas av telefonstation under tid, då stationen normalt skall hållas stängd. InstrStationTelegr. 1904, 2: 10.
-klaff. (numera mindre br.) telef. på vissa telefonväxlar: klaff (se klaff, sbst.1 6) som vid påringning från en abonnent faller ned o. därigm anger från vilket telefonnummer signalen kommer, anropsklaff. TT 1896, M. s. 14. Hallström Telef. 45 (1900).
-lampa. (numera mindre br.) telef. på vissa telefonväxlar: lampa som lyser vid påringning från en abonnent o. därigm anger från vilket telefonnummer signalen kommer, anropslampa. Jonsson TelefAllm. 22 (1923).
-tabell. (förr) till -ringa 2, i uttr. på- och avringningstabell, om tabell som angav de (för olika delar av året växlande) tider på morgonen resp. eftermiddagen då gm ringning med klocka tillkännagavs att arbetet (vid örlogsvarv) skulle börja resp. sluta. Gynther Förf. 6: 308 (1859). —
(I 13, 15, III 2) -RINNANDE, n. (numera bl. tillf.) om (vätskas) nedrinnande på ngt. Rinman Jernförädl. 232 (1772). —
(I 13, 15, III 2) -RISSLA, v., -ing. (i sht i fackspr., mera tillf.) rissla (ngt) på l. över ngt, rissla på. GHT 1895, nr 296 B, s. 2. —
(I 16 b, III 2 d) -RISTA, -ning.
1) (numera bl. mera tillf.) (in)rista (figur l. tecken o. d.) på ngt. En hop stenar med här och där påristade Coptiske bokstäfver. Eneman Resa 2: 36 (1712).
(I 16 b, III 2 d) -RITA, -ning.
1) (numera bl. mera tillf.) rita (figur l. tecken o. d.) på ngt; äv.: (in)rista (figur l. tecken o. d.) på ngt. Wrangel TessPal. 36 (i handl. fr. 1735). (Glasen för mätning av nederbörd) hafva måtten påritade med Demant. VetAH 1763, s. 17.
2) anbringa ritade (äv. ristade) tecken l. figurer på (ngt); gm ritning (äv. ristning) förse (ngt med tecken l. figurer o. d.); numera bl. (i fackspr.): uppritsa l. uppmärka konturer l. figurer o. d. på (arbetsstycke o. d.) före bearbetning. 2 (grav-)stenar (kunna) färdige blifwa att pårijtas (till hjälp för uthuggning av vissa figurer o. bokstäver). Fornv. 1910, s. 162 (1671). På Närtuna kyrckiegårdh .. sitter en Runasteen påryttadt, men des betydningh veet ingen. Dybeck Runa 1848, s. 17 (i handl. fr. 1673). Därs., s. 22 (i handl. fr. 1673: med Runaskrift pårythade). Påritning av ett arbetsstycke före bearbetning. SvUppslB 28: 1121 (1936).
3) [jfr 1, 2] (i fackspr.) i fråga om retuschering av etsplåt l. fotografiskt negativ o. d.: gm ritning med krita o. d. tillfoga (ngt) l. påbättra (del av plåt l. negativ osv.); särsk. ss. vbalsbst. -ning. Vissa partier (av fotografiplåten) bättras upp medelst konstnärlig påritning. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 11. Kroon Reprodukt. 57 (1935).
Spalt P 2864 band 21, 1955