| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAFF klaf4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
flik l. platta l. skiva l. lucka, i allm. vid ena sidan fäst vid ngt föremål på sådant sätt att den kan fällas upp l. ned l. åt sidan. — särsk.
1) [jfr motsv. anv. av t. klappe] flik; i allm. fäst vid ena sidan av ngt.
a) på klädesplagg l. väska o. d.: stycke av tyg (l. läder o. d.) som vanl. är fäst bl. på ena sidan o. kan fällas upp l. ned (l. åt sidan); särsk. om dylikt stycke avsett att täcka en öppning (ficka, sprund o. d.) l. att fällas över (kanterna av) olika delar av klädesplagget o. sammanhålla dem. PH 6: 3960 (1756; i fråga om bantlärsväska). Rock med långa skört och .. styfva, taggade klaffar på rockfickorna. AJourn. 1814, nr 32, s. 2. (Man) bekläder .. detta sprund (på barnblusen) med ett överliggande lock eller en s. k. klaff på samma sätt som i skjortor. Sömnadsb. 193 (1915). — jfr AXEL-, FICK-KLAFF m. fl. — särsk. (förr) på mansbyxor: byxlucka, byxsmäck. Schulthess (1885). Sahlin SkånFärg. 43 (1928). jfr BYX-KLAFF.
b) nedfällbart uppslag.
α) på huvudbonad: nedfällbart uppslag l. brätte. BtVLand 5: 213 (1764). Luden mössa af får- eller hundskinn, försedd med trenne klaffar — en på hvardera sidan och en framtill, hvilka i köld eller urväder nedfälldes, så att föga af ansigtet var bart. Dybeck Runa 1842—43, 4: 79. Hagström Herdam. 4: 234 (1901). — jfr ÖRON-KLAFF.
β) (†) om uppslag på rock l. kappa o. dyl. l. om krage på rockärm l. handske l. stövel o. d. Lind (1738). Ett par hvita handskar med röda klaffar på. BoupptVäxjö 1754. Björkman (1889; med hänv. till uppslag). En vinterkappa .. med ”klaff” (pellerin). Furuhjelm Männ. 276 (1932; i fråga om förh. 1875). — jfr HAND-KLAFF.
c) på skodon; dels (i sht förr) om ovanpå skon befintlig, framåt liggande, tungformad skinnprydnad, dels på knäppkänga l. knäppsko, om den del av ovanlädret (o. skaftet) som vid knäppningen lägges över, förr äv. på snörskodon, om vardera av de delar av ovanlädret vilka tillsnöras över vristen. CAEhrensvärd (SVS) 1: 354 (1795). (Forssell o.) Grafström 16 (1827). 1SkomOrdl. (c. 1847). SvSkoT 1926, nr 17, s. 5.
d) zool. om rörlig hudflik som tillsluter l. öppnar öronöppningen hos vissa ugglor. Nilsson Fauna II. 1: 127 (1858).
2) [specialanv. av 1] om pappersblad, del av omslag o. d.
a) (i fackspr., numera mindre br.) pappersblad som vidfogas ett annat o. kan vikas in över detta. Då någon klaff eller mindre skarf fogas till (kart-)Renovationen, bör vid dess fäste jemväl lemnas fals, och klaffen invikas öfver Hufvud-Chartan. SPF 1835, s. 100. Därs. 1848, s. 146.
b) var särskild av de flikar l. snibbar som vikas tillsammans för att bilda baksidan av ett kuvert o. d.; särsk. om den övre av dessa flikar, med vilken kuvertet osv. tillslutes; äv. om dylik överviken flik av påse (av papper l. tyg) o. d. De enkla rekommenderade brefven (böra) vara inlagde uti kuverter af vanligt slag med 4 klaffar. SPF 1858, s. 29. Nattpåse .. med spetsar runtom klaffen. KatalÅhlénHolm 1916, s. 102. Kuvert .. med litograferad insida. Spetsig klaff. Därs. 222.
c) om överskjutande del av bokpärm l. bok- l. almanacksomslag, avsedd att vikas över bokens osv. framsida. MeddSlöjdF 1888, s. 2. SvSlöjdFT 1910, s. 38.
3) [jfr motsv. anv. av t. klappe] lucka varigm en passage (för luft l. vatten o. d.) öppnas l. tillslutes. Holmberg 2: 802 (1795). En klaff, hvarmed luftens tillopp (till kakelugnen) regleras. UB 5: 367 (1874). Klaff .. utanför spygatt, för att hindra inströmning af vatten m. m. Smith (1916). — särsk.
a) tekn. om ventil i pump. Hjertat (i pumpen) är .. ett lock eller en klaff, som sitter längre ned i stocken och kan lyftas uppåt. Berlin Lrb. 103 (1852). Då (pump-)kannan .. sänkes, sluter sig klaffen. Wijkander Fys. 1: 144 (1886). Cannelin (1921).
b) anat. o. fysiol. om veckbildning (muskel l. bindvävsflik o. d.) som tjänar att reglera strömriktningen i ett kroppsorgan, t. ex. i blodådrorna, lymfkärlen, hjärtat, ävensom om slemhinneveck t. ex. i tarmen; jfr VALVEL. Möller (1785; under klappe). VerdS 116: 19 (1903). Nyström Kir. 2: 244 (1929). — jfr AORTA-, HJÄRT-, TUNNTARMS-, VEN-KLAFF m. fl.
c) mus. om dylik(t) lucka l. lock (jämte hävarm) varmed tonhål i blåsinstrument (vanl. träblåsinstrument) tillslutes (hålles tillslutet) l. öppnas. Envallsson (1802). Norlind AMusH 265 (1921). Thulin GbgMMusikinstr. 4 (1931).
4) [jfr motsv. anv. av t. klappe] om dylik platta l. skiva o. d. på möbel o. d., avsedd att fällas upp l. ned ss. en bordsskiva l. ett säte o. d. — särsk.
a) om upp- och nedfällbar skiva på bord, pulpet, disk o. d. Weste (1807). Hon slog upp diskens klaff. Benedictsson SSkr. 7: 233 (1887). (Pulpeternas) elegans och bekvämlighet med deras sluttande klaffar. Vesterlund Skolm. 37 (1924). Erixon Möbl. 2: XX (1926). — jfr BORDS-, DISK-, PULPET-KLAFF m. fl.
b) om skiva på framsidan av en chiffonjé, sekretär, skåp o. d. vilken, då den är uppfälld, täcker en inredning med fack, smålådor o. d., men nedfälld bildar ett slags bordsskiva använd ss. skrivbord l. för andra ändamål. De ord, du nedskref vid din klaff. Snoilsky 2: 212 (1881). (Hon) stängde klaffen till chiffoniern. PT 1910, nr 91 A, s. 3. Upmark Möbl. 46, 89 (1913). — jfr BYRÅ-, CHIFFONJÉ-, SKRIV-, SNED-KLAFF m. fl.
c) säte som, då det icke begagnas, fälles upp l. ned o. som vid begagnandet ställes i horisontellt läge för att tjänstgöra ss. sittplats; särsk. (i sht förr) teat. om dyl. säte i teaterloge l. på ytterkanten av en bänkrad; äv. om dylikt säte som utgör del av stol med l. utan armstöd. Täckevagn för 2ne personer och Klaff för den 3dje. VLBibl. 1782, Bouppt. fol. 131. Ej sällan blef jag .. bjuden (på teatern) på klaffen i en femloge. De Geer Minn. 1: 70 (1892). En .. klaff i en andra klassens korridor (i järnvägsvagnen). Bergman FullF 18 (1920). — jfr SITT-, STOLS-KLAFF m. fl.
5) [jfr motsv. anv. av t. klappe] (i sht i fackspr.) upp- o. nedfällbar del av brygga l. bro, särsk. avsedd att möjliggöra passerande av därunder framgående fartyg l. att möjliggöra resp. hindra framkomst på bryggan. Weste (1807). En vindbro med två klaffar. 2UB 9: 362 (1905). (En bro) som med hänsyn till sjötrafiken är försedd med klaff. TurÅ 1915, s. 384. — jfr BRO-KLAFF.
6) [jfr motsv. anv. av t. klappe] om nedfällbar platta l. skiva som användes för att vid nedfallandet markera ngt, t. ex. signal från ringledning o. d.; särsk. telef. om dylik platta som på vissa telefonväxlar vid nedfallandet blottar nummer å telefonlinje från vilken signal givits. Nyström Telef. 56 (1885). Benedictsson Eftersk. 9 (c. 1885). SDS 1897, nr 370, s. 2.
7) [jfr motsv. anv. av nt. klapp] tekn. liten påskruvad täckplatta av järn (”hjälptand”) framför hyveljärnet på dubbel släthyvel; jfr KAPPA, sbst.1 2 b η. AHB 116: 3 (1883). Landsm. XVIII. 1: 5 (1912).
8) [efter nt. klapp, t. klappe; jfr nt. klapp, mun (bl. a. i uttr. hool dien klapp), holl. klap, prat (i uttr. houd l. stil uw klap), t. klappe, mun (i uttr. halten sie die klappe), feng. clappe, tunga, prat (i sht i uttr. stint, hold thy clappe). Anv. anslutes nu till 4. I de långivande språken hade ordet emellertid säkerligen urspr. haft bet.: prat, ”väsen” (jfr KLAFFA, v.2 2)] (starkt vard.) mun, ”käft”; i uttr. hålla klaffen, ngn gg hålla klaff, hålla mun(nen), tiga, vara tyst. Strix 1898, nr 49, s. 3. Hålla klaff. Uddgren Strindbg 204 (1909). Håll klaffen på dej! DN(A) 1927, nr 85, s. 1.
(4 a) -BORD. (klaff- 1831 osv. klaffa- 1910. klaffe- 1840) [jfr nor. klaffebord, t. klapptisch] med en l. flera klaffar försett bord; slagbord. LdVBl. 1831, nr 38, s. 4. Erixon Möbl. 2: XX (1926). Hellström Storm 72 (1935). —
(5) -BRO. [jfr t. klappbrücke] (i sht i fackspr.) bro försedd med uppfällbar(a) klaff(ar). Enkelarmad, dubbelarmad klaffbro. TT 1896, Byggn. s. 81. 2NF 4: 194 (1905). —
(4 b) -BYRÅ~20 l. ~02; pl. -ar. med klaff försedd byrå. SD 1893, nr 31, s. 7. SvD(A) 1932, nr 235, s. 15. —
(3 b) -FEL. med. (hjärtsjukdom bestående i) organiskt fel i hjärtklaffarna, valvelfel. Tholander Ordl. (c. 1875). Sjövall Sjukd. 195 (1924). —
(1 b β) -HANDSKE. [jfr nt. klapphanschen, t. klapphandschuh] (†) med ”klaff” försedd handske. Nemnich Waarenlex. 724 (1801). WoJ (1891). —
(3 b) -INSUFFICIENS. med. klaffel bestående däri att hjärtklaffarna icke fullständigt sluta sig, då de fysiologiskt böra gm tillslutning hindra blodet att strömma tillbaka i de hjärtrum som det på grund av hjärtats pådrivande pumpmekanism lämnat. 2NF 3: 806 (1905). Petersson FysUnders. 273 (1908). —
(jfr 1) -PLANTERING. skogsv. För gran har blifvit försökt ett planteringssätt, benämndt klaffplantering, hvarvid en grästorfva lösgöres på trenne sidor, men qvarsitter vid marken med den fjerde, hvarifrån torfvan skäres midt itu, så att dess begge delar kunna slås upp såsom ett par klaffar. Björkman Skogssk. 226 (1868). Cnattingius (1875, 1894). —
(4 c) -PLATS. särsk. (i sht förr) i teatersalong o. d. Berndtson (1880). AB(L) 1895, nr 303, s. 3. Auerbach (1909). —
(3) -PUMP. tekn. rotationspump för luft, gas l. vätskor med cylinder i vilken vingar l. klaffar (”löpare”) sättas i rörelse antingen gm yttre kraft, då vingarna värka ss. sug- o. tryckkolvar, l. av under tryck stående vatten som genomgår apparaten för att sätta dess axel i rörelse. TT 1883, s. 78. LB 3: 288 (1902). SvJordbrB Mjölk 725 (1927). —
(2 b) -PÅSE. påsliknande kuvert (för trycksaker, ”prov utan värde” o. d.), på ena kortsidan försett med en klaff varmed kuvertet tillslutes. Östergren (1930). —
-SIKTE. [efter t. klappvisier, fällsikte, till t. klappen (se KLAPPA, v.), men i sv. anslutet till KLAFF, sbst.1] skjutk. fällsikte. Klaffsigtet består af en eller flere klaffar, som kunna resas vinkelrätt mot pipan. Billmanson Vap. 33 (1880). 3UB 5: 508 (1926). —
(4 c) -SITS. [jfr t. klappsitz] av (upp- l. nedfällbar) klaff bestående sits. TT 1899, M. s. 1. Å ytterväggen (i järnvägsvagnen) äro anordnade klaffsitsar. SJ 3: 146 (1906). Stolar med klaffsitsar (i teatersalong). 2NF 28: 596 (1918). —
(3 b) -TON ~tω2n. med. om ljud som alstras vid slutningen o. spänningen av hjärtklaffarna; jfr HJÄRT-TON. Petersson FysUnders. 234 (1908). De normala (hjärt-)tonerna äro korta klafftoner. Därs. 257. —
(3) -VENTIL. tekn. av en klaff bestående ventil, särsk. i kraft- o. arbetsmaskiner, ävensom om dylik självvärkande ventil i rörledning o. d. vilken är avsedd att förhindra vätskeströmmen i ledningen att ändra rörelseriktning. JournManuf. 2: 356 (1828). SvUppslB (1933). —
(3 b) -ÅDER. (föga br.) anat. blodåder (se d. o. 1). Zetzell PVetA 1764, s. 3. Sönnerberg Loder 240 (1799). Schulthess (1885).
B (starkt bygdemålsfärgat i södra Skåne): KLAFFA-BORD, se A.
C (†): KLAFFE-BORD, se A.
Spalt K 1039 band 14, 1936