| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅRÄKNA på3~rä2kna, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 167 (1749)), -ING (numera nästan bl. i avledn. PÅRÄKNINGSBAR, Cavallin Herdam. 5: 124 (i handl. fr. 1799), 3SAH LV. 2: 144 (1853)).
1) till PÅ I 26 b: räkna på (ngt l. ngn); göra sig räkning på l. förhoppning om (ngt l. ngn); beräkna (se BERÄKNA 2 b) l. (på förhand) räkna med l. förvänta l. vänta sig (ngt); äv. (i skriftspr.) i sådana uttr. som ngt påräknas göra ngt, ngt beräknas l. förväntas göra ngt; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk.: som man l. ngn räknat l. räknar på l. med. Påräkna hjälp, bistånd, stöd, skydd av (l. från) ngn l. påräkna ngns hjälp osv. Han kunde påräkna att hon skulle komma att stanna i två veckor. Den påräknade vinsten. PH 14: 401 (1789). Detta arbete kostar mig mer tid, än jag påräknat. Berzelius Brev 8: 32 (1811). Troligtvis är ingen inkomst att påräkna på många år ännu. Tegnér (WB) 5: 397 (1825). Ladugårdsprodukter, vilka påräknades utgöra en ej oväsentlig del av familjens kosthåll följande vinter. Frisendahl Skogsdjup. 132 (1925). jfr (†): De gamla hedningarne: Ovidius, Virgilius .. m. fl. undantagne, på hvilkas omvändelse ej var stort att påräkna. CFDahlgren 5: 15 (1832). — jfr OPÅRÄKNAD. — särsk.
a) i uttr. påräkna ngt l. ngn (så)som l. till ngt (jfr b), räkna på l. med ngt l. ngn ss. den resp. det (l. ngn resp. ngt) som skall utgöra l. bli ngt l. tjänstgöra l. uppträda o. d. ss. ngt. Leopold 5: 113 (c. 1820). Jag trodde nästan att man påräknat honom till svärson (i prästgården). Benedictsson FruM 3 (1887). Det minimibelopp företagaren påräknar såsom ersättning. EkonS 1: 421 (1894). SvD(A) 1916, nr 3, s. 4.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. påräkna ngn l. ngt till l. för ngt (jfr a), ss. beteckning för att ngn räknar på l. med ngn l. ngt för en viss uppgift l. ett visst ändamål l. för ngts räkning o. d.; förr äv. övergående i bet.: avse ngn l. ngt för l. beräkna ngn l. ngt för l. till ngt; i sht förr äv. i uttr. vara påräknad att utgöra ngt, vara beräknad att utgöra ngt. Hufvudböckernes granskning, hvartil 2:ne Personer äro påräknade. CivInstr. 237 (1799). Dessa fartyg voro troligen påräknade, att utgöra en betydligare del af den till Cuba bestämda Eskadern. Gosselman Col. 1: 125 (1828). (Cellerna i fängelset) äro påräknade (blott) för natten. Oscar I Straff 62 (1840). Enhvar har .. (Gud) betrott ett särskildt ärende och till dess utförande påräknat just honom. Flensburg KyrklTal 107 (1871).
c) (tillf.) räkna med (ngt) ss. ett rimligt antagande. Vill någon påräkna att .. (fången) nått 20 år? Högberg Vred. 3: 376 (1906).
d) (numera knappast br.) övergående i bet.: ta med (ngt) i räkningen; särsk. (i sht i nekande sats): (icke) bry sig om (ngt); jfr OPÅRÄKNELIG 2. Möller (1790). CivInstr. 219 (1799). Hvad som .. gjordes före Midsommardagen, påräknas intet. Eneström Gnosj. 112 (i handl. fr. 1806). Ahlman (1872).
e) (†) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i pregnant anv., om person l. ngns namn: uppskattad l. aktad l. ansedd. Cederborgh UvT 2: 49 (1809). (Min) bildning .. skulle säkert göra mig påräknad och ansedd för något. Dens. OT 3: 87 (1814).
f) (†) i p. pr. med gerundivisk bet.: som är att påräkna, som kan påräknas. De påräknande Summor. AdP 1789, s. 628.
g) i utvidgad l. bildl. anv., med sakligt subj.; särsk. (företrädesvis i sådana uttr. som kunna l. hava att påräkna ngt l. ngn): ha utsikt att (l. beräknas) komma i åtnjutande av l. tillvinna sig (ngt) l. vinna (ngt l. ngn); vänta l. vänta sig (ngt). En tull, afpassad efter det skydd, den inhemska tillverkningen skäligen borde hafva att påräkna. Ekelund 1FädH II. 2: 228 (1831). Äfven hos oss, i nyare tider, kunna skrifter påräkna endast några hundra .. läsare. Agardh ThSkr. 1: 2 (1842, 1855). Denna lilla skrift .. bör kunna påräkna intresse hos .. geografer. SvGeogrÅb. 1934, s. 244. (†) Det (dvs. ett visst filosofiskt arbete) påräknar den del af vår allmänhet, som har sinne för menniskoandens innersta och högsta angelägenheter. Atterbom Minnest. 2: 254 (1849).
2) (numera bl. ngn gg tillf.) till I 55 b: räkna (ngt) ss. tillhörande (ngn l. ngt) l. ss. tillkommande (ngn) l. ss. utgående till (ngn); särsk.: räkna (ngt) ss. tillkommande (ngn) att erlägga l. att svara l. stå för; förr äv. övergående i bet.: lägga (ngn ngt) till last l. rikta (beskyllning o. d.) mot (ngn) o. d. Alle andre skadher, skyllinger, brister och tiltall, szom then ene kongelige maiestadt then annen .. pårekna kan. SvTr. 4: 135 (1530). Bliffver .. något öffver (av gärde- o. skattehö), då kan dett androm tilldeelas och dem i deres löhn påräcknas och affdrages. RP 6: 173 (1636). Dhe vthgiffter barnomen af Stiuffadhren äro pårecknade. BoupptSthm 8/7 1657, Bil. (1666). Förrättningsmännen (skola) undersöka, huruvida det omtvistade (ägostycket) .. kunnat blifva, vid ågången skattläggning, någondera lägenheten påräknadt. SPF 1848, s. 159. (†) Hwarje lödie mark fijn .., som af osz lefwererat blifwer, .. (skall) honom påräknas för 12. dal. 12 öre Sölf:mt osz och Chronan ärläggia och betala (dvs. han skall räknas vara skyldig att betala varje mark med 12 daler osv.). Stiernman Com. 2: 25 (1634).
Avledn.: påräknelighet, r. l. f. (i sht i skriftspr., mera tillf.) egenskapen att vara påräknelig. Wikner Pred. 176 (1877). —
PÅRÄKNINGSBAR, adj. (i skriftspr., mera tillf.) som kan påräknas, påräknelig. Östergren (cit. fr. 1928).
Spalt P 2870 band 21, 1955