| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅSEENDE på3~se2ende, n.; best. -t.
1) handlingen att se l. kasta en blick på l. betrakta ngt l. ngn l. att granska l. (noggrant) undersöka ngt; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; utom i a, b numera nästan bl. (mera tillf.) i sådana uttr. som (döma efter) första påseende(t), (döma efter) första ögonkastet l. anblicken l. åsynen, i sht förr äv. efter noga påseende, efter noggrant skärskådande l. noggrann granskning, förr äv. första påseendet av ngt, första anblicken l. åsynen av ngt; jfr PÅSE, v. 1, 1 e, f, g β. Såsom aff sielfwa påseandet wel klart är, at jw högre eller längre itt ting är borto, thes mindre synes thet. Muræus Arndt 4: 75 (1648). HC11H 8: 108 (1680: efter noga påseende). (Förslaget) betyder långt mehra än första påseendet tyckes genast anvisa. Höpken 2: 243 (1753). Nu vil jag .. omtala, hvad intryck första påseendet af Italien gjorde på mig. Björnståhl Resa 1: 175 (1771). Döma efter första påseende. ÖoL (1852). (†) Enom fremmande möter ett snedt påseende (dvs. en främmande mötes av sneda blickar), eller Hundeglafz. Gezelius Cajanus 14 (1681, 1692). — särsk.
a) (fullt br.) i sådana uttr. som vid, förr äv. i (ett) hastigt l. flyktigt l. ytligt påseende l. vid närmare (äv. noga) påseende, vid (ett) hastigt osv. betraktande resp. vid närmare osv. betraktande l. granskning; vid (förr äv. i) första påseende(t), då man l. ngn först ser på l. betraktar ngt l. ngn l. tar ngt i betraktande, vid första ögonkastet l. anblicken o. d.; förr äv. i uttr. vid ngts påseende, då man l. ngn ser l. kastar en blick på l. betraktar l. granskar ngt, vid betraktande l. granskning av ngt. I första påseende dömes om Swänskan thet är ett grofft, ofatt, oböyligt Språk. Skogekär Bärgbo Wen. Föret. 1 (c. 1650). Schmedeman Just. 1526 (1698: wid närmare påseende). Vid noga påseende hafva (de falska sedlarna) åtskillige känneteckn, hvarpå de kunna urskiljas. PH 5: 3632 (1754). Vid den sidsta sidans (i skriften) påseende. Därs. 9: 24 (1768). Crystaller .., som i hastigt påseende likna Rubiner. Björnståhl Resa 1: 239 (1771). Elmblad Franzos 43 (1919: vid flyktigt påseende). DN(B) 1952, nr 21, s. 6 (: vid första påseende).
b) (fullt br.) i uttr. till (äv. för) påseende, stundom äv. till ngns påseende, till (l. för) beseende l. beskådande l. granskning resp. för att beses l. granskas av ngn; särsk. (motsv. PÅSE, v. 1 e) i fråga om ngt som lägges fram l. är framlagt l. befinner sig ngnstädes l. är tillgängligt o. d. för att kunna beses av eventuell(a) spekulant(er) l. kund(er) l. som utlämnas l. skickas o. d. till ngn för att han ss. eventuell spekulant osv. skall få se på det. HH XXXII. 1: 268 (1776). Böcker, hvilka kringskickas till ”benäget påseende”. Blanche Bild. 4: 82 (1865). Jag (sänder) här till Edert (dvs. bokförläggare A. Bonniers) påseende .. en samling dikter. Fröding 15: 141 (1890). Ägg och bröd, som .. ätas upp .. af .. (trollkarlen) och ändock alltid finnas kvar till benäget påseende. Retzius Nil. 53 (1891). För påseende af järnet, som är upplagdt vid Rällså station, kunna hugade spekulanter hänvända sig till därvarande stationsinspektor. PT 1907, nr 247 B, s. 2. Utlämnande .. av textilvara till påseende. SFS 1941, s. 1968.
c) (†) i uttr. i ngns påseende, i ngns åsyn; äv. i uttr. ngns påseende ngnstädes, om värksamheten l. förmågan att se vad som sker ngnstädes. Then (jaspis är) förnämst som är grön, hwilken färga synnerligen styrker synen, och merker Gudz påseande i alle rum. Baazius Upp. 35 b (1629). (Han) gick aldeles frisk därifrån i många närvarandes påseende. Lagerbring 1Hist. 1: 508 (1769).
d) (†) om handlingen att se på ngt i påfallande (se PÅ-FALLA 1 b) ljus; jfr PÅ-SIKT 2. Roosval Schmidt 156 (1896).
e) [jfr motsv. anv. av t. aufsehen, sbst.] (†) i utvidgad anv., motsv. PÅSE, v. 1 g α: tillsyn, uppsikt; äv. övergående i bet.: räfst; särsk. i uttr. påseende över l. med l. på ngt, tillsyn l. uppsikt över ngt. BoupptSthm 1673, s. 716 b (: öfwer). Att han måtte befahra ett swårare påseende, der wederbörande skulle förorsakas yttermehra sigh öfwer hans uthe blifwande beswähra. VDAkt. 1681, nr 317. LinkStiftsbibl. Brev 6/10 1715 (: på). At spöstraffet gifvit större sky och fasa (än gatlopp), emedan med dess execution kan hafvas bättre påseende. 2RARP 7: 165 (1734).
f) (†) närmande sig 3, i uttr. efter utvärtes påseende, efter vad det skulle tyckas, mänskligt att döma o. d., uti utvärtes påseende, i fråga om l. med hänsyn till det intryck ngt ger (vid första anblicken). Thet .. händer .. i alle Ting, at the vthi vtwärtes påseende synes mödesamme. Schroderus Comenius 10 (1639). Brask Pufendorf Hist. 58 (1680: effter vthwärtes påseende).
g) (†) i bildl. (o. pregnant) anv., övergående i bet.: förtroende (se d. o. 1); jfr ANSEENDE I 1 c. Emedhan bem:te Hr. Christopher .. ett godt och berömmeliget Wittnesbördh erhållet, hwar aff iag deste säkrare till honom ett gådt påseandhe drager. VDAkt. 1664, nr 225.
2) (†) anblick (se d. o. 3), syn, skådespel. Det skiöna rådhuset .. (i staden som skjutits i brand) gaf med sitt afbrännande et ynkeliget påseende. Hermelin BrBarck 63 (1703). Schultze Ordb. 4059 (c. 1755).
3) (†) utseende; anträffat bl. dels i uttr. till påseende(t), till utseendet, äv.: efter utseendet att döma, dels i uttr. vara i l. hava påseende som, se ut som; jfr ANBLICK 4. Allt hade påseende som thet vore ulfnäste. RP 7: 401 (1639). Brask Pufendorf Hist. 87 (1680: är .. i påseende, som). Här (måste) säkert en ny Skapelse ha varit framme, som til påseende hvarken Gud eller jag (dvs. Adam) har del uti. Dalin Arg. 1: 78 (1733, 1754). Han är .. till påseendet ungefär såsom menniskorna äro mest. Sturzen-Becker Sthm 72 (1844).
4) (†) motsv. PÅSE, v. 2: syfte(mål); i uttr. hava sitt förnämsta påseende att (osv.), ha till sitt viktigaste syfte att (osv.). VDAkt. 1693, nr 888.
Spalt P 2885 band 21, 1955